blef. Atminstone tror jag att skarpskytteföreningens paradering var att tillskrifva det väntade besöket af Östgötahertigen. De svaga hurrarop, som hördes och nästan genast qväfdes, lära utgått från en del skarpskyttar på befälhafvarcns vink, Östgöta grenadierer, som äfven paraderade, samt för öfrigt af en skara pojkar. Vid landnvingsplatsen fanns cj en eude ut herrar stadsfullmäktige; hvarken ordföranlen eller vice ordföranden, herrar J. G. Swartz och L. R:ngborg, hade funnit skäl att infinna sig, och den sistnämnde var isynnerhet ursäktad, emedan han qgvällen förut firat 25:te årsdagen af siv äkta förening med den förres syster. Bland skarpskyttarne äro meningarne delade rörande nyttun af paraderingen. Flertalet vill allsicke att den skall tydas som en höflighetsbotygelse, utan som en krigisk demonstration, en slags knuten näfve. Lyckligtvis har dock fursten sjelf ansett saken som en artighet och låtit genom befälhafvaren kapten Holm tacka kåren för uppmärksamheten. Leranande för öfrigt åt er att af vår tidning inbemta de offciella detaljerna af besöket vill jag här endast sysselsätta mig med några specialiteter, som stå i samband med besöket och ej rätt passa för den officiöse eller ofåcielle. Ryska kejsarrikets ende representant här på platsen, ryske vice konsuln Henry Unegr hade jugtskyldigast begifvit sig hans kejs. höghet tu! mötes med Telegrafen, — d. v. 8. ångfarlyget af detta namn. -— Herr Unr bar nu för första gången offentligen den honom förl. vår genom generalkonsul Molerii försorg tilldelade ryska orden, under hvilken herr Uners hjerta klappar måbända ej rigtigt ryskt; denna voaktadt lemnades herr konsuln temligen obemärkt af den höge mannen och fick ej vera med på frukosten om torsdagen, men vil på supgen om fredagsafton. Vid besöket på onitoren saknades herr vice konsuln alldeles. Mer än Motala varf egnade den höge resanden ej sin uppmärksamhet af alla våra sevärda saker; ej ens den plats der det gamla lusthuset som ryssarne lemnade obrändt 1719 på vester och som stått gvar med inskrift om förhållandet, ända tills för några år sedan, då det nedrefs af Bergs aktiebolag, som så med lif och själ tillhör den nya tiden, att det ej har någon aktning för antiqviteter och forntida minnesmärken. . Er brefskrifvare hade slumpen och välvilligheten hos föreståndaren för Motala varf att tacka för att han fick tillfälle att observera stjernan från öster på helt nära håll under besöket på monitoren John Eriesson, och han kan vid Gud intyga, att fursten åt nämnde monitor egnade all vederbörlig — ja, kanske mer är vederbörlig uppmärksamhet, i thy att han med tumstocken i hand anställde sina mätningar, uppgifvande resultaterna för sin ryska omgifning, hvaraf torde slutas att dessa monitorer äro för honom etwas ganz Neues. Kanonerna, de stora Dahlgrenska 15-tumskanonerna (de ryska äro endast 9 tum) med 15 tums omkrets vid mynningen och 45,000 skålp. vigt, gick han så godt som helt och hållet förbi, egnande dem vältalighetens tystnad. Drottuingens kammarherre, adjutanten hos konungen m. m. friherre Helge Edvard Reinhold Rehbinder, hade fått sig uppdragne anordningarne under resan. Hur storfursten ser ut, som menniska betraktad, torde ej vara edra läsare i Stockholm obekant; att han, som en korrespondent till Jönköpingsbladet skrifver, har ett ståtligt och gentlemannalikt utseende, kan jag för min del ej finna. Om utseendet ej är fullkomligt mongoliskt, tyder dock den gulbleka hyn och det vissna i anvsigtet på uppblandning med det ryska blodet. Äran att få äta i stadshusets mindre salong — och en ståtlig både frukost och sup6E, med god sherry, förträffligt rödvin och präktig cliquot, hvilken sednare ej lärer sparats, drog herr Bäcklin försorg om — fick han dela med general Canrobert, som vid sitt besök här, hvarpå följde, alliansen med vestmakterna, der undfägnades. s Furst Czartoryski, som äfven här aflade besök för ett par år sedan, fick hålla till godo med salongen på hotel W. 6. Hvilken sammanställning: Canrobert, furst Czartoryski och storfursten Constantin! Men det är ej jag, utan historien