tVstriderva och dessutom utmärkt sig, så att han fått Alcantara och Vladimirsordnarne till lön för sin tapperhet. Dessutom hade han visat Soult papper som bevisade hans rättighet till den tel han bar, och att han tjenat ej blott i Spanien utan också i Amerika. Soult utnämnde honom till major och all möjlg uppmärksamhet visades både grefven och huus gemål. Ty den tappre krigaren var också gift. Han tjenade med heder under Boult, och då bourbonerne första gängen återkommit vill Frankrike, begaf han sig till Paris och fick audicns hos Ludvig den adertonde. Konungen visade honom största aktning såsom varaude sista telningen af en gammal berömd adlig ätt, åhörde med deltagande hans berättelse om sin slägt och sina olyckor, samt försäkrade honom om sin ynnest och bevågenrhet. Då Napoleon återvände fråg E:ba, drog sig konungen tillbaka till Gent och blaud dem, som voro trogna eller skarpsynte nog att1iö ja honom, var den outtröulige grefven, hvars hängifvenhet för konungen likväl biot; kunde återgäldas med löften om rik belöning scdan tyrannen åter blifvit fördrifven. Btter de hundrade dagarne återvände konungen och hans följeslagare Willi Paris och gretve de SuinteHeine sammanträffade der med sin bustru, som qvarstadnat i bufvudstaden. Konungen glömde icke sina löften och det var på hans uttryckliga önskan som grefveu utnämndes till öfverstlöjtnant i 72:dra legionen, Han och hans gemål lefde 1å en lysande fot och umgiogos i de högsta kretsar; han steg beständigt i konungens ynnest, fick hederslegionen, ech då den här meddulade tilidragelsen iu