Dagens Nyheter – 16 augusti 1865, sida 1

Hvad Amerkanarne tanka om Statsskulder. Det är någonting helt annat än regeringarne vant de europeiska folken att tänka om dem. I Europa har det kommit så långt att dess största -— och mest skuldsatta — stuter påstå att skulder icke böra betalas, hvarföre de också ställt ut skuldsedlar som längifvaren aldrig kan uppsäga till iobetalning. Amerikanarne, änvu icke särdeles vana vid stora skulder, ha deremot en afgjord prevention mot dessa, såsom vi kalla det, konsoliderade, d. v. s. icke betalbara skulder. Också önskar man på andra sidan Atlanten så fort som möjligt betala den under kriget åsamkade skulden. Och de äkta amerikanarne, de verkliga yankees, nöja sig ej med utsigten att efter hand betala skulden; den långsamma amorteringen ötverensstämmer icke med deras otålighet. Lerag skuldsättning är ännu icke definitivt afstannad, men äuvdå skulle de redan vilja bli derifrän befriade, se den liqviderad och glömd. Icke dertör att den förefaller dem synnerligt tung —tolf tusen millioner rdr, det är en småsak. Men det är dock en skuld, och detta generar dem. En amerikansk författare, hr Walker, påstår att man på fullt allvar tänker på at genast betala skulden medelst allmän subskription; anhängare af detta pya slags spekulation saknas icke, och det skulle mycket väl kunna hända att den biir satt i verket. Dettaskulle då vara en af de märkligaste ckonomiska tilldragelser i nyare tider. En fravsk tidning gör följande reflexioner öfver detta ämne: Se der suktr, s0m vi europeer icke förstå! Vi hatva en skuid, och vi lefva med den alldeles som det skulle så vara. Den växer i krigstid, i fredstid, under goda, under dåliga år; den sträcker sig trån staten tll läven och från länen till städerna och byarne; det är en tusenvarmad polyp, som insnärjer oss och suger ifrån oss det mesta af hvad vi förvärfva. Vi äro icke desto mindre fullkomligt lugna. Än mera, vi äro böjda att anse vår skud för en verklig lycka. Det är en fördom hos oss, och det har redan biitvit nära nog en erkänd sanning: att skuld sätwer lif i en; och man kan ju ej bli för mycket lifvad! Se HEnoglavd! huru har icke dess skuld af femton tusen millioner riktat det! Emellertid uppstår etter hand en ny skola af statsekonomer, hvilken anser det: att vara skyldig icke vara detsamma som alt ega, och aw England skulle blifvit rikt oaktadt sin skuld men icke 3 följd af Bn skuld. Det är i dessa statsekonomers ögon, som den amerikanska preventionen emot skuld har en viss vigt och ! savning. De som prisa lånandet se deremoti numnde prevantion endart en excentricitet. Hvad oss sjelfva beträffar, hysa vi gerna för! troende tili amerikanarnes ekonomiska instinkt; man kan ej fråukänua dem förmåga att skapa välstånd; i det fallet ha de genomgått sina prof, och att de kurnat, om än blot ctt ögonblicz, tänka på att betala skulden genom frivillig subskriptiov, är ett bevis på att de anse en statsskuld vara ett hinder ej allena för det otentliga, utan äfven för det enskilda välståndet, Medan bos oss skuldsättning sträfvar mer och mer att bil eu normalt tillstånd, ett lifsvilkor för nationen, anses den i Amerika i ännu för en osundhet, från hvilken mean så fort som möjligt bör göra sig tri. liivaraf denna olikhet i åsigter? I Fravkrike, såsom i nästan IOMA NSs ITarINRSR CK NOTA PA VIRS SA MID ns FA SESSIONS