slagna, för det hon, efter hans förmenande, stört friden och lyckan i äktenskapet med Othenbergs första hustru, och dels att hans ännu lefvande andra hustrna vore al trätgirigt sinnelag och aldrig lemnade honom i fred, samt att han i förtviflan och sedan flera beslut att förkorta sitt lif icke blifvit utförda, stannat vid det att med utöfvande af sin hämnd mot Gustafsd:r taga henne afdaga och sedan i lugn inom fängelset få bereda sig för en hädanfärd. Gustafsd:r, som återfått sin sans, lider af de mest gräsliga plågor och måste ouppbörligt hållas och bevakas. Othenberg är införpassad till härvarande cellfängelse.