Dagens Nyheter – 15 augusti 1865, sida 2

Article Image
Smått och godt från Nerrköpinvz i bref. Den 10 avyusti. Man skulle vara färdig att tro, vid betraktandet af det förbiseende af vissa föreskrifter i vår ännu gällande riksdagsordning, som myndigheterna här och der, till exempel i Norrköping dess magistrat, 1illåta sig, att densamma (nemligen riksdagsordningen) redan nu betraktades som cn fallen storhet. Riksdagsordningen, hvari föreskrifter ega helgden af gruudlagsburd, och sålunda ej kunna frångås utan att vara på föreskrifvet sätt upphäfda, bestimmer, att vald riksdagsman ej eger vitt alt afsäga sig uppdraget, med mindre än han kan förevisa laga förfall. Norrköpings magistrat har emellertid ej tvekat att göra hr Ringborgs frikallande från riksdagsmannavärfvet, oaktadt han ej kunnat förevisa något laga förfall, till ett plebiscit af hans valmän. Vår magistrat har emellertid i detta fall ett godt exempel att åberopa från Stockholm, der hr Schartau, så vidt jag uppfattat saken, genom likartad åtgärd blifvit frikallad från det honom lemnade uppdraget. Huruvida detta kan lända vår magistrat till någon ursäkt lemnar jag osagdt. Nu är man emellertid nyfiken att se, sedan magistraten visat sig så föga tillgänglig för grundlagsbud, huruvida den skall med samma frihet gå till väga när fråga uppstår att förse riksdagsfullmakte rna med underskrifter. Riksdagsordningen bestimmer, att dessa skola undertecknas af magistraten och stadens äldster. Några sådana finnas dock ej numera, efter den nya kaommunalförfattningen. Här har nu den åsigten, framställd af stadsfullmäktiges ordförande, att dessa i allo ersätta de täldste, och således kunna med samma rätt som de uvderteckna fullmakterna, börjat göra sig gällande, en åsigt, med hvilken troligen justitiestatsministern, som har att granska fullmakterne, ej förlikar sig. Klokare kan derför ej magistr aten handla, i en fråga der annan myndighet har beslutande rätt, än att ställa sig bestående lag till efterrättelse och sammankel alla borgerskapet — en i våra dagar också ganska tvetydig korporation — samt låta det välja äldste, samt sålunda sopa rent framför egen dörr. I dag på förmiddagen har val af stadsfullmäktige efter fabrikören J. J. Ros, som blifvit entledigad på grund af iråkad cession, egt rum, hvarvid 18 (säger aderton) röstegande infunnit sig och afgifvit röster. Tretton af dessa skänkte sina röster, 5,967 till antalet, af hvilka tretton en enda disponerar öfver mer än 1000 röster, till vinhandlaren H. Freese, tre sina, till belopp af 228, till föreståndaren för tekniska elementarskolan, magister A. Törnsten, och de två öfriga, den ene, 977, till ingeniören J. A. Anderson, och den andre, 150, till fabrikör F. Nchubert. Valet förorsakade sålunda ej magistraten särdeles besvär och var till resultatet kändt innan klockan 2, hvarigenom jag blifvit satt i tillfälle att meddela i dagens skrifvelse den vigtiga nyheten. Jag kan ej bestämdt påminna mig, huruvida jag i mina bref omnämnt den schism, som uppkommit inom handtverkarkåren härstädes, med anledning af förslaget att bilda en ny förening i stället för den gamla, genom nya näringsfrihetslagen at förlidet år apphäfna. Dermed må nu vara huru som helst, så kan jag för tillfället ej underlåta att nämna, att tvisten, som egentligen rörer förra föreningens kassa, och bestämmande af dess öde, nu avancerat så långt, att frågan blifvit af det liberala partiet, som dock ej är så liberalt, att låta det illiberala handskag med dess gemensamma kassor efter behag, hänskjuten till konungens befallningshafvande, med anhållan att genom dess åtgärd och mellankomst, kassans plundring eller rent af bortröfvande må förekommas. Den under ordförandeskap af snickare Carlström nybildade föreningen, som dock saknar allt stöd för sin tillvaro, har nemligen i en paragraf af dess s. k. reglemente, som magistraten dock vägrat stadfästa, emedan det i flera delar strider emot den nya näringsförfattningen, icke förthy tillskansat sig hela den förra föreningens kassa, oaktadt denna nya sig s. k. handtverksföreningen ej utgöres af mer än fjerdedelen af den gamla föreningen, hvartill yttermera kommer, att af dess 70 medlemmar många aldrig hört till den förra före

15 augusti 1865, sida 2

Thumbnail