Dagens Nyheter – 10 augusti 1865, sida 1

län och att afvittrings-landtmätare-personalen må utgöra i Jemtlands län 2,i Westernorrlands 5, i Westerbottens 20 och i Norrbottons län 15. Beträffande desse tjonstemäns afllöning yttrar styrelsen ordagrant följande: Så väl storskiftessom afvittrings-landtmätarnes tjenstemannaställning är, såsom de ofta tillförene och jemväl nu klagat, särdeles svår i alla afseenden. Sedan de under vid pass 7 månaders tid af uvarje arbetsår måst uteslutande sysselsätta sig med kammargöromål, såsom beskrifnings-, uträknings-, delningsoch renovations-arbeten, så måste de under de återstående 5 månaderna af året blotiställa sig för följderna af en alldeles motsatt ytterlighet, eller den, att beständigt vara skiljda från hemmet och att, i och för mätningar och utstakningar på marken, från klockan 4—5 morgonen till sent på aftonen hvarje dag, lefva ett nomadlif, hvilket medför ett nästan mer än rågadt mått af kroppsoch själsansträngningar samt foörsakelser af alla slag. Utestängde från umgänge med bildade menniskor, måste de då, gemenligen veckovis och ofta i hela månader, vistas i stora skogar och andra obygder, till hvilka de visserligen aldrig kunna komma på ordentliga vägar, utan måste vandra på föga tilltrampade, slippriga, af vindfällen och stenar belamrade gångstigar, eller genom väldiga skogssnår och stensamlingar, öfver djupa kärr eller strömmar, med botten af löst liggande kullerstenar. Af sådana, stundom milslånga färder uttröttade, nå de slutligen sina arbetsstationer, som gemenligen finnnas tera mil från närmaste, vanliga menniskoboningar. Väl traifa de stundom på fäbodeställen eller kolarekojor, men dessa äro i de flesta fall så usla, nedrökta och fulla af vämjelig ohyra, att de icke kunna bebos af landtmätarne. Desse bo då i för tillfället uppförda riskojor, eller under lummiga träd, eller utskjutande klippstycken, omgifna af djupa kärr och myrar, hvilka vålla, att nätterna, i trotts af de eldar, som opptändas kring lägertältena, äro kalla och fuktiga. Deremot äro dagarne stundom öfver höfvan heta, och millioner mygg och knott lemna den, verkligen i sitt anletes svett arbetande tjenstemannen, ingen ro, Sällan kan ban åtkomma ell ringa mått mjölk och han får derföre västan oupphörligt lifnära sig med s. k. torrföda, som vanligen anskaffas för flera veckor i sender och forslas från en ort till annan, allt som arbetet framskrider, på de dervid biträdande många dagsverkarnes skuldror. Det behöfver icke sägas, att helsa och lif äfventyras under sådane förhållanden, Och dock utgöra storskiftesoch afvittringslandtmätarnes arfvoden icke mera än för de yngre 1,500 rår och för de äldre, efter tolf års ytterligt mödosam tjenstgöring, 1,800 rdr, hvifket sistnämnda beiopp är lika stort med den lön, som bestås nu en af general landtmäteri-kontorets ingeniörer i högre lönegraden. Han har derutöfver sportler och en beqväm tjenstgörving. För somliga landtmätare — de, som icke hafva familjer att försörja — räcka förenämnda arfvoden på sin höjd till de oundgängligaste behofven för dagen. Hos andra äro fattigdom eller verklig nöd ständiga gäster. Så var det icke tillföreng, ehuru landtmätarnes erfvoden då voro nominelt lägre än de nu äro; ty dels voro landtmätarne mindre strängt tllbålina, att arbeta uteslutande för det allmännas räkning och kunde skaffa sig biförtjenster, och dels lefde man då för mycket billigt pris på landsbygden i Norrland, emedan det var rikt på de produkter, hvilka ladugård, fiske, jagt och skogar lemna, men fattigt på kommunikations-anstalter. Men sedan dessa i gednare åren blifvit så förbättrade och utvidgade, att alla producenter kunna snart och billigt föra sina alster till större marknader, der de bäst betalas, så sker detta äfven med den naturliga påföljd, att alla lifsförnödenheter i orien fördyras på ett sätt, som blifver i hög grad kännbart för alla dem, som skola lefva uteslutande af penninglöner. Till dessas antal höra visserligen icke endast landtmätaren, men de anmärka, att de äro lägre afllönade än lärarne vid elementarläroverken, agronomer, kronofogdar och häradsskrifvare; — att de dock hafva en lika maktpåliggande, framför allt ojemförligt svårare tjenstgöring — och att de måste åt denna egna hela sin tid, utan något slags ferier eller tillfälle till förvärfvande af extra inkomster af göromål för enskildte, med hvilka de äro förbjudna att sysselsätta sig, då deremot nyssnämnde lärare, ehuru atlönade med ända till 3,500 rår, äro fria från tjenstgöring under vid pass en fjerdedel af året och derunder kunna öka sina inkomster genom privat undervisning, eller åtnjuta hvila, då s dan behöf-.