Dagens Nyheter – 10 augusti 1865, sida 1

Jägaren blef varse en skugga, som aftecknade sig helt nära vid en krökning af vägen; omedelbart derefter blef en man synlig. Don Fernando kände genast isen mannen på hans höga vext och hans långa hvita skägg. Det var Tigerkatten. Jägaren vände sig hastigt till sin kamrat, hviskade denne några ord i örat och sprang derefter fram på gånvgstigen alldeles midtför Tigerkatten. Denne tycktes icke alls bli förvånad, när hen fick se honom. -— Jag ämnade just söka upp dig, sade han helt lugnt och stannade. — Då behöfver ni inte gå längre. svarade den unge männen torrt; här är jag! — Jo, jag får lof att fortsätta vandringen; medan du helsar på vid min lägerplats skall jag besöka din. — Jaså, ni tror det? sade jägaren med ett försmädligt skratt. — Ja visst. Eller kanske du tänker stänga vägen för mig? sade Tigerkatten i skämtsam ton. — Hvarför inte? Tycker ni inte det nu kan vara tid att vi förklara osg för hvarandra? — Jag för min del finner en förklaring alldeles obehöflig. Också var det inte för att söka upp mig ni kommit hit, kan jag (ro. — Ni bedrar er, Tigerkatt; jag sökte verkligen er. Mig och en annan person, återtog bofven. — Er i främsta rummet, vidhöll jägaren; ty vi ha en lång räkning att uppgöra. — BSeså, prata inga dumheter nu; jag har