Dagens Nyheter – 8 augusti 1865, sida 1

dan han blifvit stungen uf en sädan der orm. Dessutom svärma myriader insekter omkring berget, hvilka alla äro giftiga, och mot hvilka det, är alldeles omöjligt att skydda sig. Min Gud! och det är till detta helvete som det odjuret fört min dotter, ropade don Pedro förtviflad. — Lugna er! svarade den unge manuven, som ansåg nödvändigt att uppmuntra den stackars fadren. Tigerkatten känner alltför väl tull det der fördömda stället för att ha vugat sig dit, utan att ha vidtagit nödiga försigtighetsmått. Voladero sjelft är högt och den luft man der inandus, allt för tunn för att de farliga djuren skulle kunna lefva deruppe; också träffar man nästan aldrig något sådant på höjden af berget; om er dotter, såsom jag hoppas, frisk och sund uppnått YVoladero. är hen i säkerhet. — Mer, huru i Guds namn, svarade don Pedro, komma öfver de der träsken och återfiona Hermosa, utan att utsätta sig för en gäker död. Ett obeskritligt småleende krusade den unge mannens läppar. — Jag ätar mig den saken, don Pedro, sade han. Kommer ni då icke längre ihåg, att jag är Stenhjertat, den ryktbaraste bijägare i prairierna? Tigerkatten har talat om sina hemligheter för mig, han har uppfostrat mig till en vildmarkens son och meddelat mig alla sina iakttagelser; många gånger hu vi tillsammans jagat bin och sökt cascarilla både i trakten af Voladero och annorstädes. Fatta mod; äunu är icke allt förloradt. När en menniska träffats af en olycka,