Dagens Nyheter – 7 augusti 1865, sida 1

— Utmärkt; jag bara känner mig litet styf i lederna; iag tror jag får lof att röra på mig litet för att få blodet att cirkulera riktigt i kroppen. — Den der stelheten kommer sig af daggen, svarade jägaren; det är ganska svalt om nätterna, skall jag säga. — Ja, för tusan, jag är rädd jag får rheumatism efter det här, sade vaqueron med ett försmädligt grin. — Det skola vi väl inte tro; ridten skall göra er godt. Medan don Fernando yttrade detta, hade han tagit reskamraten på sina axlar och lagt honom på tvären framför sadeln på sin egen häst. Sedan han funderat en stund, lyftade han ned honom igen och lögsegjorde hans ben; han ville nemligen icke onödigtvis misshandla karlen, då han derigenom endast skulle göra hoom ogen och sålunda kanske icke lyckas urlocka honom de upplysningar han önskade. Tonillo, som beredt sig på att tillryggalägga den långa vägen fästad vid hästryggen som n annvan kappsäck, Var helt tacksam öfver den halfva frihet, som blifvit honom beviljad och gjorde inga invändningar, då jägaren, efter att ha hjelpt honom upp På hästen, fastgjorde hang ben under hästbuken. De båda männen redo sedan sida vid sida och samtalade med hvarandra i hvarjehanda ämnen, såsom om de varit de bästa vänner i verlden,