Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 2

att hafva varit öppnade blott en timma. Öeckså kunde en i sig sjelf så fredlig och nyttig näringsgren som handeln bafva föga trefnad bland en hop forvildade menniskor, hvilka under tjut, svordomar, hotelser, slag och stenkastning gjorde allt för stort ingrepp i dess fria utofning. De fredliga lappmarksnybyggarne öfverföllos och misshandlades. En ung, vacker flicka, dot ter till en nybyggarelapp, släpades till skogen onder uppgifvande af hjertslitande rop. Då bemannade sig några unga, raska nybyggarelappar och ilade henne till hjelp samt lyckades rycka henne ur rånarnes händer. En garfvare B. från Luleå erböll, under det han stod framför ett stånd, några 8lag, som stortade honom till marken, och då han krypande på knäen sökte eandkomma, förföljdes ban af en vildsint karl, hvilken med en sten tilldelade honom flera slag i hufvudet, som beröfvade honom medvetandet. Med yttersta möda kunde tillskyndande persuver föra honom ned till ångbåten Edefors, som läg med ångan uppe hela tiden och hade fullt upp att göra med att fortskaffa gods och folk till Storsand, dit de flesta af de främmande besökande togo sin sillflykt. De som höllo längs! ut oro en mossförsaljerska från Stockholm, en flicka från Luleå, som hade sockerstånd, och en olförsäljare från Umeå, men sedan mössorna, karamellerna och ölet började falla bäst i smaken, då de kunde bekommas utan betaluing, då sockerfickan sjelf icke var ratt säker till sin person och ölbuteljerna fingo dansa efter fridstörarnes kommando, så blefvo äfven dessas stånd.igenslagna och de sjelfva togo till reträtten. En bondqvinna med ett barn på armen erhöll ett slag öfver pannan, som fällde henne till marken. En massa folk af män, qvinnor och barn från kringliggande trakter tog sin tillflykt ombord på ångbåten Hedensfors, som låg vid Lilla Edet, och nedstulvades i lastrummet. Då kanalarbetarne försökte tränga ombord, fick en af dem ett så kraftigt 3leg, att han tumlade i vattnet och måste ligga om sitt lif, emedan han öfverfölls der ban stod med vattnet upp till halsen af några norrbottningar, som, sanningen till heder, icke underläto att utöfva repressalier, när tillfället dertill visade sig gynsamt. Här var det också som det af konungens befallningshafsande, särskildt för ordningens upprätthållande bland kanalarbetarne, tillförordnade polisbiträdet, hr Jacobsson, fann sig föranlåten aut aflossa ett par skott, hvilka träffade tvenne norrbottningar, den ene i axeln och dan andre i armen, men som pistolen var laddad med hagel och af mindre skottstyrka, bade skotten ingen farlig verkan, utan uttogos bageln med lätthet, Vid hr Jakobssons försök sedermera att stilla oordningarna blef han öfverfallen och slagen af tvenne kanalarbetare, hvilka det lyckades att få häktade och afförda med ångbäten Edefors till Storbacken. Till hämd härför mottogs ångbäten vid sin återkomst med stenkastning, så att ban måste hållas ute på elfven ett stycke från land samt återgick söndagen, sedan alla marknadsbesökande öfvergifvit platsen, till Storbacken, hvarifrån han återvände törst tisdagsafton, då hav genom afsänd express mottagit underrättelsen att detta utan fara kunde ske. Angbåten Hedensfors, som äfven blifvit öfverfallen med stenkastning, vågade icke beller gå fram till Edefors på söndagen, utan lade till vid Klusån, en by belägen längre ned vid elfven. Emellertid hade ett större antal af landtbefolkningen samlat sig på lördagen, och det kom till en sammandrabbning mellan den och kanalarbetarne, hvilken mest bestod i stenkastning, och hvarvid de sednare drefvos in i kasernen, sowm fick några fönsterrutor ins agna. Efter ett par timmar skingrade sig likväl landibefolkningen och kanalarbetarne blefvo åter innebafsvare af slagfältet. Till byn Storsand hade, som nämndt är, flera af de marknadsbesokande tag sin tillflykt. Antalet af handlande och handtverkare, som derstädes lågo afskurna från det nedre landet, utgjorde 30—40. — — — Jag tor mig icke öfverskrida grannlagenhetens fordringar, då jag omnämner, att doktor Landelius ådagalade en icke ringa grad af mod genom att hela lördagen uppehålla sig på platsen för våldet och genast vara till hands, der hans biträde erfordrades, samt uppbjuda sin förmåga att lugna de uppretade sinnena. Fridstörarne sjelfva tycktes äfven respektera detta mod, ty någon förgripelse på hans person skedde icke. — — — På söndagen ankom rapport om förhållandet till chefen för kanalanläggningarna, kapten Schough, som torsdagen förut varit deruppe och funnit allt i god ordning samt derför samma dag begifvit sig derifrån. Kapten Schough, som har sin bostad i Heden invid den större kanalanläg.ningen, afreste omedelbart efter rapportens iohändigande till Luleå, för att utverka order om truppstyrkas uppsändande, emedan rapporten uppgifvit detta såsom enda medlet att få slut på våldsamheterna. Till följd häraf utgiek order till de i NederLuleå socken förlagda föltjägare att vid Gäddviks färjställe inställa sig måndags eftermiddagen kl. 3, hvilken order punkligt efterkomsv, — — — FTruppen, som icke ansågs böra öfverstiga 50 man, skulle fortskaffas till Råbäcken, 3 mil från staden, med ångfartyget GellivAran, men fick vänta till kl. 10 på aftonen, emedan ammunition icke förr hann anlända från Piteå. Landehöfding Bergman och kapten Schough medföljde Gellivaran, och truppen ankom till Heden kl. 2 tisdagsmorsonen, hvarifrån färden fortsattes med ångbåten Hedensors,, som framkom till ort och ställe kl. omkring 11 . m. efter att hafva Jagt till vid Bodträskfers för afemnande af ordern till löjtnant Bergman, som der steg ombord och tog befälet öfver truppen. Innan affärden lerifrån utdelades ammunition och geväreu skarpladdades, emedan underrättelse mot:ogs under vägen, att kanalarbetarne uttalat hotelser om såld, ifall slledenforse ågade lägga till, hvarjemte skrifvelse ankom till kap:en ED 3 ARTE ISEN BES F IEAK PEN EINER FR ON MON SRS —————— -— olick omkring sig och gick fram till de båda annan