Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 2

mellan trädstammarne såsom ctt otantligt stort eldklot. På en öppen plats i en skog ungefär två hundra mil från presidiet San-Lucar, skådeplatsen för de ohyggliga scener vi sednast beskrifvit sutto iveune män framför en elå och rökte sina cigarretter, utan att utbyta ett ord med hvarandra. De voro klädda i mexikansk jagtdrägt. Dessa båda män voro inga andra än våra gamla bekanta, öfverfogden don Estevan Diaz och inspektoren Luciano Pedralva. De hade hvar siu bössa mellan knäna, förmodligen för att ha den till hands i hätidelse af behof. Flera betjenter och åsnedrifvtre lågo här och der på marken och hvilade sig, medan ; en hop mulåsnor meå god aptit spisade den I portion majs, som var uppdukad för hvar och en utaf dem. Tio hästar voro bundna vid i några träd helt nära en hydda, som icke hade I någon dörr. I dess ställe var en ka på uppi hängd framför ingången. Utefter ena sidan af den öppna skogsslätten framflöt en smal bäck, och invid denna var en betjent posterad, synbarligen för att hålla utkik. I Man kunde lätt finna af den upptramI pade marken att det lägerställe, till hvilket Vi fört våra läsare, var en af dessa mycket I besökta samlingsplatser, der jägarne pläga träffas under jagttiden. Kappan, som var uppfästad framför ingångn till hyddan veks åt sidan, och don Pedro visade sig. Han var mycket blek samt såg sorgsen ock tankfull ut Han kastade en spanande