Dagens Nyheter – 4 augusti 1865, sida 2

VENEREA RR RR RER ————ARA——— VV blick omkring sig och gick fram till de båda männen. — Nå väl? frågade han oroligt. — Ävnu ha vi inte hört någonting, genmälde don Estevan. — Jag kan inte begripa, hvarför han ej kommer tillbaka ; aldrig hittills har dou Fernando varit så länge borta, återtog don Pedro med bekymrad min. — Det är nu svart trettio timmar sedan han lemnade oss, anmärkte insektoren. Tänk, om det händt honom någon olycka! — Nej, svarade Estevan, det tror jag inte; don Fernando är alltför väl hemmastadd i vildmarken, han har alltför många år ströfvat omkring i den, för att han ej skulle känna dess faror och veta att akta sig. -— Ja, men tänk på, hvar vi befinna oss! invände don Pedro; ingen trakt är så hemsökt af giftiga ormar som denna, och snart sagdt, bakom hvart träd. finnes ett vilddjur. AAA a et — Nå, hvad betyder det, genmälde öfverfogden. Ni glömmer att don Fernando och Stenhjertat äro samma person, och att ban just i den här trakten tillbragt största delen af sitt lif. Det är här han i många år jagat sina bin och skördat sin cascarilla. Nej, säger jag er, vår vän har inte råkat ut för någon olycka, — Men förklara mig då orsaken, hvarföre han dröjer så länge? (Forts.)