Dagens Nyheter – 2 augusti 1865, sida 2

skulle tillsättas för att upprätta en alfabetisk förteckning m. m. öfver ofria tomter i staden. Flera talare uppträdde emot detta förslag. Advokatfiskalen Billbergh ansåg det onödigt, emedan man i stadsingeniörs-kontoret kunde vinna de upplysningar, som man önskade, och föreslog att man skulle öfverlemna frågan till drätselnämnden, som finge afgöra densamma efter godtfinnande. Hofrättsrädet Montelius var af samma tanke, så ock professor Malmsten och fabrikör Stråle. Stadsfullmäktiges beslut utföll också i öfverensstämmelse med hr Billberghs förslag, som rådman Weser sjelf till sist gillade efter att först en gång ha förordat utskottets hemställan. Gumshornsgatan på Ladugårdslandet, som få af våra läsare torde känna till namnet, upptog äfven stadsfullmäktige en stund. Chefsembetct vid lifgardet till häst har gifvit följande beskrifning derom: gatan bildar en krok, gatan är ej ens stenlagd, gatan befinner sig i uselt skick, gatan trafikeras nästan aldrig, gatan utgör hela året upplagsplats för traktens orenlighet samt tillhåll för löst folk, som här tillbringar qvällar och sommarnätter under stoj och okynne; och Gud vet om inte värst af allt för chefsembetet är att orenligheterna å gatan icke lämpligen kunna af regementets folk bortskaffas, utan särskildt lejdt folk måste dertill anlitas. Chefsembetet hade i anledning häraf anhållit att en del af bemälte märkvärdiga gata måtte få afstängas medelst portar, och fera vederbörande hade tillstyrkt stadsfullmäktige att bifalla detta. Men häradshöfding Dufva opponerade sig mot afstängningen. Han anförde att kronan väl har råd hålla rent utanför sina hus och att staden skulle få afstänga många gator om den ville utestänga löst folk. På sådant sätt skulle staden få flera återvändsgränder. Medgåfve man ovilkorlig afstängning, så finge man kanske icke gatan öppnad, när det behöfdes. — Chefsembetets anhållan blef afslagen. Härefter förekom ett märkligt mål, för hvilket vi här nedan lemna omständlig redogörelse: Den 2 sistl. juli föredrogs hos herrar stadsfullmäktige deras beredningsntskotts utlåtande u:r 50, hvari utskottet, på anförda skäl, då hemställde, att fastigheten n:r 3 i qvarteret Fyrfoten Mindre måtte för stadens räkning inköpas af fastighetens nuvarande egare, skepparen A. Carlsson, för en köpeskilliog af 120,000 rår mt, på vilkor i öfrigt, som funnos bestämda i ett mellan drätselnämndens första afdelning och hr Carlsson upprättadt köpekoutrakt. Vid föredragning af ärendet hos stadsfullmäktige, upplyste emellertid en af utskottets ledamöter, att man, sedan utskottet redan fattat beslut i frågan, vunnit sådana upplysningar om de vilkor, hvarunder ifrågavarande fastighet blifvit till enskild persons begaguande upplåten, att nödigt vore att ärendet ånyo toges i öfvervägande, hvarför detsamma af stadsfullmäktige återremitterades till utskottet. Vid förnyad handläggning derstädes uf frågan kom nu ett dokument i dagen, hvari upplyses, att ifrågavarande tomt den 12 april 1804 utaf dåvarande byggnadsoch embetskollegium blifvit upplåten åt garfvaren Anders Erling, sedan magistraten den 16 föregreude mars medgifvit sökanden, att, såsom orden lyda, tillsvidare emot årlig tomtöresafgift till staden af 2 rår 3 sk. 5 rst. sp, få af Klara sjö instänga, fylla samt med pålning och hamnskoning förse stranden på vestra sidan af dess på Norrmalm vid hörnet af Klara Vestra Kyrkogata och Lilla Vattugränden uti qvarteret Fyrfoten mindre under n:r 39 belägna fria tomt, till lika bredd med berörde tomt samt lika längd och linie med hans grannes, garfvareenkan Westins ofria tomt. Denna sjöplats., heter det vidare i upplåtelsebrefvet, adå derunder inbegripes den förut desseinerade strandgatan såsom en fortsättning af Meysters gränd, utgörande 477 qvadratalnars rymd, innehåller, enligt stadsingeniören von der Burgs memorial och planritniog af den 27 nästlidne Februari, ec areal af 4770 qvadratalnar, Vid upplåtelsen är emellertid det uttryckliga vilkor fåstadt, att ej allenast dessa 477 qvadratalnar skola, då gatan framdeles kommer att planeras, till staden kostnadsfritt återlemnas, utan äfven den öfriga platsen genast vid behof likaledes till staden afträdas, utan ersättning för pålning, fyllning, hamnskoning eller hvad det vara må, innehafvaren likväl obetaget att, i händelse platsen under tiden varit bebygd, sjelf disponera åbyggnaderna, dock utan skyldighet för staden att dem inlösa. Derjemte har magistraten för upplåtelsens beviljande föreskrifvit, att hvarken garfvaren Erling eller framdeles blifvande egare af platsen, få genom köp, gåfva eller förpantning på annan öfverlåta densamma utan magistratens tillstånd. Af byggnadsoch embetskollegium, som i enlighet med nämnde magietratens föreskrifter sedermera utfärdade upplåtelsebretvet, voro dessutom särskilda ordningsföreskrifter meddelade och viten utsatta för underlåtenhet i dessa föreskrifters uppfyllande, På grund af ofvanstående upplåtelsebref, hvilket efter en tidrymd af 50 år framdragits i ljuset, sedan egendomen gått genom många personers händer, hvilka köpt och sålt densamma, förmodligen utan att någon an