Dagens Nyheter – 2 augusti 1865, sida 2

och som den unge mannen satt i ordning för hans mottagande. Donna Hermosa och hennes far hade blifvit inlogerade i det hus, de sjelfva rådde om. Byn företedde nu en dyster anblick; den lifliga handeln hade afstannat, de glada sångerna tystnat, allt hvad som spridde lif och glädje i den lilla väl ordnade mexikanska kolonien, var försvunnit; bara grushögar, ruiner och lik mötte ögat hvar man framgick. Ungefär åtta dagar efter de händeser vi berättat i det förra kapitlet, sutto tre personer i don Pedro de Lunas salong och samtalade med låg röst. Dessa tre personer voro dou Pedro sjelf, donna Hermosa och den värde inspektoren Luciano Pedralva, som var iklädd en högst besynnerlig vaquerodrägt, i hvilken han såg ut som en riktig bandit. Donna Manuela, som stod i fönstret och icke deltog i samtalet, kunde icko låta bli att skratta hvargång hon kastado en blick på den hederlige Luciano, som såg mäkta generad ut och helt säkert inom sig svor öfver den förklädnad han måst anlägga. — Som sagdt, käre Luciano, sade don Pedro, du måste laga dig i ordning att uppträda som dansör. Högtidligheten skall då försiggå i dag? — Ja visst, min vän; jag tillstår attjag aldrig varit med på dylika äfventyr ; nog har jag sett många omstörtningar alltid, men maken till denna har jag inte bevittnat. — Jag finner ingenting förunderligt deri, sade donna Hermosa. — Det är möjligt, mitt barn; jag vill