Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 1

Wj EVS dd PSA. liden, familjechef. Om han är den störste usling i verlden, kan han, med åberopande af en stamfaders belönade skicklighet i sjömansyrket, icke allenast sjelf få sitt namn inskrifvet i skeppsrullan, utan han kan äfven för en lapprissumma, enligt för tillfället gällande kurs, hyra ut sin rättighet åt hvilken annan ättling som helst af någon på sin tid väl dokumenterad navigatör. En sådan ättling får sålunda för penningar lika mycken del som alla andra i vården om den stora familjens välfärd; för penningar, äfven utan en enda familjemedlems förtroende. Besättningen n:o 1 har ännu en annan märkvärdig rättighet sig tillerkänd. Vid hyilken manöver som helst, i hvilken alla besättningarna hvar för sig äro skyldige att deltaga, den må vara aldrig så vigtig för skeppets partiella konservering eller familjens bästa, kan denna besättning lägga armarna i kors, ställa sig på afstånd och se på eller sofya — allt som den finner för godt; och man her haft exempel på att endast tre man sålunda dultagit i en manöver, som varit vigtig och skickelsediger för framtiden. Man har sökt få ändripg häri, men utan framgång, ty fertalet vill hafva sin frihet, ehuru fiendtligt samma flertal än är mot allmän frihet, och är minst sagdt likgiltigt för familjens allmänna bästa. Man hvilar sig helst på de lagrar förfäderna skurit. Detta är den enda ärelystnad, hvaraf de vanbördiga (vi mena icke de andra) ättiingarna lifvas. För att kunna inmönstras bland besättningen n:o 2, fordras i allmänhet kännedom om ett formulär till seglatiopsordning, tryckt på femtonhundratalet, samt någon kunskap om navigationens beskaffenhot i gamla tider, företrädesvis hos Judar, Greker och Romare. Fordringarna härutöfver kunna sägas vars så godt som inga. De som erhållit intyg öfver besagda kunskaper välja bland sig sjelfva dem, som vid hvarje nytt tidkrifte skola inmönstragi besättningen n:o 2. De flesta äro ytterst okunniga i nyare tiders seglivgskonst och blygas icke att, så vidt möjligt är, från tjenstgöring om bord utesluta alla dem, hvilka deri hafva en större erfarenhet. Hvad blir följden? Jo, när besättningarna 3-—4, väckta af en friskare bris, gnugga sömnen ur sina ögon och vilja sätta till seglen, större och mindre; — ah, då hisnar besättnipgen N:o 2, spjernar emot af alla krafter och skriker med full hals: Greker och romare tacklade icke sina fartyg på det här sättet, det går alldeles för fort; J sätten familjens bästa (vårt timliga goda, som vi älska öfver allting) på spel. Och emedan besällningen N:o 1 instämmer och biträder vid motståndet (ty ättlingarne äro ganska fege, när familjens väl skall befordras genom an-. strängningar och sjelfuppoffring i någon större skala) går den förligaste, mest gynsamma vind ofta förlorad, utan att drifva skeppet framåt till gagn och heder för femiljen, af hyilken besättningen N:o 2 utgör en ganska obetydlig del. Den sistnämnda besättningen är delegare i ett annat fartyg, af mycket subtilare konstruktion, till hvars manövrering den företrädesvis är kallad, och som vid lyckliga färder inbringar kapitaler af oändligt mycket större värde. Men detta fartyg är bygdt för haf med en vidsträckt horisont, och hvardagslifvets beqvämligheter äro der färre. Besättningen N:o 2 hatar den vidsträckta horisonten, det stora hafvet, den fria höghvälfda himmelen — och föredrar att manövrera i de smala PR a AST