Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 1

— Ja. — Denne höfding är en mycket vis man; troligen tar han icke emot gvinnor. — Min far må icke bekymra sig om det; jag måste i natt tala med den store höfdingen. — Godt! min mor skall få tala med honom; men denna flicka? tillade han och pekade på donna Hermosa. — Denna flicka, svarade Manvuela, är en väninna till Tigerkatt6n; hon har också ett ärende till honom. Spåmannen skakade på hufvudet. — Karlarne få väl spinna och sy, eftersom qvinnorna uppträda i krig och vilja sitta kring rådplägningselden, sade han. — Min far bedrar sig, återtog den gamla damen; höfdingen älskar min syster. — Nej, svarade indianen. — Hörpå, sado mexikanskan, som blef och öfver spåmarnens invändningar och fruktade att de bortskrämda rödskinnen skulle komma tillbaka, vägrar min far verkligen att följa mig till den store höfdingens tält? Akta sig för det; höfdingen väntar oss. Trollkarlen fästade en genomtricgande blick på den gamla damen; denna uthärdade blicken, utan att sänka sin egen. — Godt, sade han, min mor har icke ljugit; hon må följa mig. Han ställde sig mellan de båda fruntimren, räckte dem hvar sin hand och ledde dem så genom lägrets många irrgångar. De indianer de mötte på vägen höllo sig alla på så långt afstånd som möjligt och vi