Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 1

så fort oeh så långt bort som möjligt från den plats stod. Så snart de blifvit onsamma, sade spåmannen till de två qvinnorna: — Nåå, kan jag inte beskydda er, om jag vill? — Jo, svarade Manuela, och jag tackar min far, han är lika mäktig som vis. Ett sjelfbelåtet leende öfverfor den listige indianens tunna läppar. — Jag kan hämuvas på dem som vilja bedra mig, sade han. — Också ämnar jag icke bedraga min far, svarade mexikanskan. — Hvarifrån kommer min dotter? frågade han, — Från den första menniskans ark, svarade hon och såg honom i ansigtet. Trollkarlen rodnade. — Min dotter har en kuguartunga, sade han; hon tror sig kunna lura mig som en; gammal käring. — Se här! sade donna Menuela och räckte honom ett halsband af dyrbara indiska perlor, Wacondah sänder detta genom mig till den indianske spåmannen. — Åh! utbrast denne, min mor kan inte ljuga, hon är vis. Kan jag göra henne ännu en tjenst? tillade han efter att ha sett på halsbandet och stoppat det jemte armbanden i barmen. — Jag vill att min far förer oss till den store hvite höfdingens tält. — Önskar min dotter tala med blekansigtet? der den olycksbringande qvinnan