Dagens Nyheter – 21 juli 1865, sida 2

ndUCKANngSOch Folisnyheter. Jokanr Holms konkurs, Sodan Stockholms rädhusrött, genom beslut den 18 innevarande månad, uti derstädes avhäingiga mälet angäcnde å stadsmäkiaren Johan Holm yrkadt ansvar för bedrägligt och vårdslöst förhållande emot borgenärer, förordnar utt Holm skall till rätten hemtaz, så har rådhusrätlen samma dög anmovdat öfverstätnällareembetet, att Holm mätte hos rätlen inställas tisdagen den 25.te i denna månad Kl. 12 på dagen. gävem är tjufven? Mureriarbetaren Carl Carlsson Bjur och vagnmakeriarbetaren Anders Alinder voro i gär från haktet upphesotade till rädbusrattens femte afdelning, för att undergå ransakning, j angående åtskilliga stölder, för hvilka de voro tilltalade. De tilitatade fingo först redogöra för sina lefnadsöden, hvaraf upplystes att Alinder är född 1815 och Bjur 153. Alinder har varit straffad för första resan stöld; men Bjur har ej förut varit tilltalad. Ekonomiedirektören J. Öman, boende vid Norra Tullporisgatar och från bvilken stölderna begåtts, var personhgen närvarande och berättade att han i mars månad detta år förlorat ett par alideles nya kärihjul, värda 50 rår, och en gammal schäs, vard äv rår. Stolderna hade begåtts gevom inbrott; för att åtkomma hjulen bade tjufvarne genombrutit ett plank, och schäsen bade uligripits genom inbrott i ett gammalt tider. Dessutom bade blifvit stulna några bjulskenor och en kärraxel, tillbörig en br Nylander, som haft körredskap förvarade bos br Öman. — Har hr Öman fått igen de stulna sakerna? frågade ordf. — Den som hade köpt hjulen har rullat igen dem utan ersällning, svarade hr Oman. — Nå än schasen då? — Den blef såld till en smed vid Carlberg, och han slog genast sonder den. — Men jernet fins väl qvar? o— Nej det har han redan smidt upp, förklarade hr Öman. Bjur utfördes och Alinder uppmanades af ordföranden att afgilva en riktig bekännelse. Alinder berättade, avt Bjur tidigt på våren en afton kommit till j honom, dragande ett par kärrhjul på en kälke, och I I wilka bjul han bedt Alinder försälja, hvilket Alinder också följande dagen gjorde. Hjulen köptes af en arrendator vid namn Luadberg, — Det är ja uppenbart att Alinder bordt inse att bjulen voro stulna, yttrade ordf, — Bjur hade haft dem förvarade i Ömans trädgård, och som Bjur verkligen arbetat der, så trodde jag att det var hans, förklarade Alinder, — Inte kunde väl Alinder tro att hr Öman 5etalade Bjurs arbete med hjul? Förstod han inte att det var stulet gods? Bekänn nu uppriktigt — Jo jag tänkte nog att Bjur hade stulit bjulen, medgaf Alinder. Hvad schäsen angick berättade Alinder att Bjur en dag mött honom på gatan och bedt honom medfölja till Carlbergs-alln, der han hade en scbhäs stående, och hvilken schäs han gaf i uppdrag åt Alinder alt sälja hos smeden vid Carlberg. Derpå hade de båda dragit åstad med schäsen, och hade Alinder sålt schäsen åt smeden för 12 rdr. — Det var allt godt pris, inföll ordf. Alinder medgaf att schäsen nog kunde ha varit värd 25 rdr; men alldeles inte 50 sår, som Öman uppgifvit. Om hjulskenorna och kärraxeln hade Alinder sig intet bekant, Alinder utfördes nu och Bjur fick komma in, — Bekänn nu uppriktigt, förmanade ordf. tjur lofvade att tala sanning och berättade alldeles motsatsen till hvad Alinder sagt, och påstod att det varit Alinder, som innebaft både hjulen och scbäaen. Bjur hade endast bjelpt honom med att draga schäsen till Carlberg. Hjulskenorna och kärraxela hade Biur inte heller reda på. Alinder inkalladeke, och nu frågade ordföranden: — Hvem har stut hjulen och schäsen? . — Det har han! svarade de båda tilltalade på ef gång och pekade på hvarann, -— Hvem är det af er som står och ljuger; hvem är tjufven? återtog ordföranden. — Se hvarann i ögat och säg hvem är tjufven I — Det är han! ropade de tilltalade på eo gäng och fixerade hvarson, He Öman upplyste nu, alt man straxt efter stölden trowu sig ha sett spår efter Bjur invid vagnshdret. DNomstoten fann nödigt att inkalla nägra af hr Ömans folk för att höras i saken, hvarefter målet uppskjols och de båda tilltalade återfördes i häkte. Förfal!. Tiligt i onsdags morgoninfann sig åpolisvaktkontoret inom Catharina församling en utom Danvikstull boende person, medförande i åkdon en qvinna, som han kort förut påträffat vid sjöstrandep nära lågenhbeten Henriksdal, Denna qvinna, som antingen var eller — hvilket af sedermera inhemtade upplysningar förefaller alltför troligt — låtsade sig vara alldeles medvetslös, blef, i anseende härtill och då hon icke kunde på annat sätt vårdas, afförd till det inom siadens häkte varande sjukrum, der bön längre fram på förmiddagen uppgaf sig heta Carolina Andersson och vara boende i huset n:o 50 Rörstrandsgatan. Börande den besynnerliga belägenhet hvari hon blifvit anträflad berättade hon, att dagen förut, då hon varit på väg till söder för alt besöka en i Borgwästaregränden boende slägting, bade tvenne karlar sällat sig till henne och iockat henne med sig utom nämnde tull, der de gjort försök att dränka henne. Anställda efterforskningar gåfvo emellertid snart anledning an