Dagens Nyheter – 21 juli 1865, sida 2

le Don Torribio hade stannat på sami på samma gång j som den okändo. H — Det torde kanske snarare vara jag, som bar alt fordra upplysningar om er peri son, och raotivet för ert handiingssätt, invan jag följer er längre, sade han. Till en början vill jag ge er ett godt råd. — Råd bör man aldrig förakta. Om det, ni har att gifva, är klokt, skall jag följa det; I derpå kan ni lita. — Mitt råd förtjonar att följas. Jag vet jute, om ni känner mig; jag vill dorföre underrälta er om, att jag icke är rädd af mig. Som det nu är möjligt, att ni af någon orsak, hvarom jag är okunnig, lagt något försåt för mig, vil jag säga er på förhand, att jag, som icke känner hvarken cr sjelf eller edra afsigter, vid första misstänkta rörelse jag ser er göra, utan tvekan skjuter er för pancan. — Bra taladt! Ni är alldeles i min smak; vi skola bestämdt komma utmärkt väl öfverens. i j i j — Måhända. Men eftersom det inte är jag, som uppsökt er och bedt er om hjelp, så fordrar jag att ni, innan vi fortsätta samtalet, utan alla orsvep redogör för ert beteende. Den okinde gjorde en axelryckning. — Är det inte nog för er att veta, det jag är villig att kjolpa er i utförandet af de hämdplancr, pi har i sinnet? -Jag förstår icke alls, hvad ni menar, svarade den unge mannen i högdragen ton. — Jaså! utbrast den andre med ett hånskratt; är det så ni ämnar besvara mina frågor. — Hvarföre skulle jag svara er anuor