Dagens Nyheter – 17 juli 1865, sida 2

ser, och de fattiga arbetarefamiljer, som der förut varit inlogerade, blifva äfven härigenom busvilla. Sjukdomar börja äfven innästla sig. Familjelifvet upplöses allt mer och mer, 1 det hustrur och barn måste taga sin tillflykt till vidt spridda orter hos slägtingar och bekanta, och männerna stadna qvar för att rangera sig på bästa sätt här på platsen. Mången har redan skaffat hem plank och bräder för uppförande af provisionelia byggnader, men arbetsdugligt folk saknas helt och hållet för enskilda personer. Dessutom beböfver staden ännu många kraftiga armar vid de betydliga barackbyggnaderna, som nu iäro under uppförande framför hamnbassinen. Silbodaiare, 4 till antalet, ha under de sednaste dagarne gästat Örebro och orten deromkring i det lofliga änadmålet att bettla. De äro på sätt ooh vis märkliga personer, såsöm varande syster och systerbarn till den ryktbar blefne Daniel Andersson i Huken, den arme sjuklingen, hvilken f. d. kyrkoherden Lindbäck gjorde sig så mycken, ehuru fåfing möda att förlossa från jordelifvets gval. Silbodalqvinnan menar tro på, att Lindbäck varit en öfverdängare? på predikstolen, och att hon, för sin del åtminstone, aldrig hyst någon misstanka om, att han mördat modern (Karin Persdotter i Huken) och sökt att mörda brodren. Engelbrekisstodes är ov vid Örebro jernvägsstation, förvarad i en lår. Man kaa sluta till bystens dimensioner deraf, att dess fodral är i decimalmått 12 fot 5 tum långt, 6 fot 5 tum högt och 4 fot 5 tum bredt. Bysten transporteras således i liggande ställning. — Sjelf väger bysten 30 centner, och med sin lår 36. Den grundliga grundläggningen är längesedan färdig. Man väntar nu på granitfotställningen, som antages kunna om vid pass 3 veckor sändas från Stockholm. Professor Qvarnström, den utmärkte bildhuggaren, som åtagit sig alt i fullständigt skick Örebro leverera Engelbrektsstoden, befinner sig, ipå genomresa, derstädes. Nytlan afelåsläcknings-ansiu!fer. En korrespondent från Asarum skrifver följande till tidn. Carlshamn: Sistlidne fredags aftou inträffade starkt åskväder i Asarumstrakten. Asckan hördes i olika riktningar och kl. cirea 8 på aftonen slog den ned å s. k. Backagården i Asarum, tillhörig landstingsmannen Hans Hansson. Den träffade gafvelspetsen och antände halmtaket, spillrade derefter ena vindskidan och klyfde hörastolpea samt kastade stycket långt utåt fältet. Fierce personer i närheten uppmärksammade tilldragelsen och skyndade till stället, men alla deras ansträngningar hade varit fruktlösa, om icke Asarums brandstodsdistrikt anskaffat en brandspruta med slang, som förvarades i närmaste gård. Denna transporterades till brandstället, vatten anskaffades med raskhet, och — det brinnande halmtaket släcktes. Härof finner man fördelen af att hafva eldsläckningsappurater i ordning. Landtboarno i allmänhet hafva föstat nog liten uppmärksamhet dervid. De enda distrikten, som skaffat sig större brandeprutor, äro Åsarume, Mörrums och Mjellby socknar, men der hafva också svåra eldsvådor blifvit himmade, och länse bolaget beredts betydliga besparingar. Backagården och den deriutill bol lägna Santessonska gården hade sannolikt blifvit lågornas rof om icke nämnde spruta verit tillgänglig, och med en afgift af 150 rdr, förskjuten af distriktet, hesparades bolaget en förlust af emellan 30 och 40,000 rdr. Öuskligt vore om länets innevånare villo taga denna sak i närmare öfvervägande och vid sina bolagsstämmor besluta om allmännare anskaffande af större brandsprutor. Säkert skulle då brandstodsuttaxeringarne blifva mindre, och mången familj, som eljest biefve husvill, bevaras från den nöd och elände, en eldsvåda orsakar. Emigrationen. I Jöoköpingsbladet läses: Det går nu knappast en vecka förbi utan att man får se den ena hopen utvandrare efter den andra passera härigenom, för att begifva sig till Amerika. Så t. ex. afreste åter i går förmiddag med ordinarie tåget till Göteborg öfver 100 utvandrare, alla unga och raska,