Dagens Nyheter – 10 juli 1865, sida 1

Rn EE ES AR fe RE RAR rn hus, på alla sidor! Här var mensklig makt fåfäng, förvirringen blef allmän, det hemska elementet framvältrade med lavinens fart, brist på vatten och redskap — modet svek, man började förtvifia och insåg svårigheten, ja omöjligheten att längre hämma elden; mänga stannado visserligen på sin post för att hjelpa till och krafterna sparades icke, under det andre skyndade att rädda sina familjer och tillhörigheter. De funnos, som tre till fyra gånger satt sina saker i säkerhet och åuyo hastat till eldsläckningen, men återigen måste vända tillbaka för att rädda sina egna husgeråd. — Under hela eldsvådan gick vinden snart sagdt rundt om kompassen och under flera timmar nedstörtade ett förfärligt regn, som äfven försvårade arbetet. Domkyrkans brand. Oaktadt flera hus omkring kyrkan icka voro antända, fattade elden, Höljd af den starka hettan, omkriog klockan 7 på aftonen i tornet, som är 60 å 70 fot högt, så väl insom utvändigt beklädt med plåt, och gick vidare utefter kyrkans takås. Mellan takåsen och kyrkans hvalf var en vind af trä, som helt och hållet brunnit upp. På den sida af kyrkan der tornet står, ser man de flesta spår at förödelsen. Kyrkodörrarne äro alldeles uppbrända och i hvalftaket på vapenhuset ser man en del af en af de från tornet nedfallna klockorna titta fram. Sjeltva hufvudingången till templet är nu igenmurad för att hindra allmänheten inträda och förekomma olyckor, som möjligen kunde inträffa, då man npaturligtvis ej känner, huruvida kyrkans hvalf är oskadadt, förrän undersökning blifvit gjord. Så vidt man vet är orgelverket och det inre af kyrkan i sitt fordna skick. Derigenom att stockar, vid hvilka kronor voro fästade, uppbrunuit på vinden, hafva några af dessa kyrkans prydnader ramlat ned. Underligt är att orgelverket, som ligger under tornet, ej skadats genom de mnedstörtande klockorna. Det lär i denna stund ännu brinna i tornet och ingen har vågat att gå högre upp än till första afsatsen. Släckningsarbetet. Landshöfdingen och borgmästaren deltogo med outtröttligt nit i eldsläckningen och gjorde allt hvad i deras förmåga stod. Sprutorna voro nog i ordning, men här såsom i de flesta småstäder voro de af mindre dimensioner och gjorde föga verkan vid en så härjande eldsvåda som denna. Vid Kanalbron blefvo några hus, liggande i stadens sg k. Kålgårdar, bergade till följd af atr större delar af angränsande logar, plank, staket m. m. genom nägra få mäns räådighet och endast med tillhjelp af ett par yxor och några spett nedhöggos. En strax nedom kyrkan stående brädstapel skyddade några mindre hus, vedgårdar och träupplag. Vid Skutbyggaregatan leddes släckningen af en bland stadens större affärsmän med stor insigt. Att elden här blef afskuren har man i stor mån att tillskrifva hans raskhet och förmåga att leda släckuvingen. Nägra större löfrika träd bidrogo betydligt att skyuda och kröna arbetet med framgång. Här liksom vid biskopshuset insåg man tydligt hvilket stort värn mot eld man har i träd och buskväxter. Teaterdirektören Agaråh var en al de förnämsta ledarne vid släckuingen och ådagalade de största prof på mod, beslutsamhet och uppoffring. Såsom xempel härpå kan nämnas, at, för att skydda lundskoutorets tak mot frimurarelogen, hade hr A. trän skorstenen på det förra upphissat ett brandsegel