Dagens Nyheter – 7 juli 1865, sida 1

me VEEOEEEEOOSREROEEEAERRRRRRS—Lr lefva alltlör uselt. Vi antöra som bevis derpå I en karakteristik af den svenska bonden och I hans ställning ur det förut åberopade arbetet af em engelsman som tillbragt Tio år i Sverge. Han har märkt hvad de som Du föra prohibitismens talan städse låtsa förbise: att svenska bonden icke är den som lefver öfverflödigt, utan att det tvärtom är mest hans ytterliga sparsamhet och försakelser som göra att landet kan bära sådana skatter till hof och armå som nu utgå, men ändå förkofra sig. — Författaren säger: De svenska bönderna äro i allmänhet sjelfegande och bruka sin jord med egna händer. Ehuru de envist hålla fast vid föräldrade, af fäderne ärfda bruk och af alla kratter motsätta sig alla förändringar och förbättringar i jordbruksväsendet, så äro de vanligen bergade; många lyckas till och med att genom träget arbete och en ytterlig snålhet förvärfva en hten förmögenhet. Den verkliga svenska bonden är originel Jag har hört anmårkas att invånare i XYorkslure skulle vara de späålaste arbetemyror man kan tänka sig. Under ett helt år har jag haft det nöjet att lefva tillsammans med en sveosk boude, bos hvilken jag var inackorderad i ett för allt för 1 rdr om dagen; och jag må tillstå att jag icke vill lefva om det äret en gång till, ty han var för mycket lik en Yorkshire-man. Jag hade under denna tid godt tillfälle att studera den, svenska bondens karakter och hans hushållning, Hans snålhet öfvergår all beskrifning; medan han är vaken tänker ban icke på någonting annat än riksdalrar och ören, och när han sofrer, drömnier han om dem. Sedan törf. härefter omtalat huru mycket — allttör mycket — den svenska bonden sätter värde på bränvin, fortfar han: Men allt detta oaktadt är han flitig och skyr icke det tyngsta arbete; han är redbar och, i mitt tycke, finnes det :ågonting kraftfullt och, så att säga, genuint i den nordiske boudens karakter. Han är alltid städad, vänlig och vid godt lynne, ofta nog äfven godhjertad. När han fött ett glas i Big, är: han på längt när icke så bråksam och or styrig som våra cngelska arbetare under sådant förhållande. Han är mycket vetgirig och språksara at sig och kommer ofta traäm med skarpsinniga frågor om ctt och ävnat; men hvad man än må svara honom, blir han genast belåten. Så sniken han än är efter pengar, är ban dock mycket tjenstaktig och kan gå länga vägar för en spottstyfver. När man har någon atfär med honom, bör man vara mycket ordentlig; och framtör allt bör man betala kontant vad man köper af honom, likasom man: å andra sidan uldrig bör ge honom någon kredit. Det är aldrig värdt att försöka få honom att ändra gamla vanor.(?) Om man vil ha någonting gjordt af honom, så måste man låta honom göra det såsom ban förut varit van. Han är alltid mycket bötlig och tar mössan at sig när han möter en fremmande på landsvägen. Hans ansigtsuttryck är hjertligt och öppet, och det ser nästan utsom han ville formera bekantskap med hvar mentiska han möter. Han är vanligen till ytterlighet ödmjuk mot dem som äro förnämare än ban; och är alltid mycket noggrann med titeln när han tilltalar en person. Titlar äro mycket mera i bruk i Sverge än här i England, och jag vet mig ha läst dödsannonser i de svens ska tidovingarne, i hvilka, isynnerhet när de TO BTR RK SAST ER DONT rn SANTE SFS RAR SE