Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 2

nen, mot hvilka solstrålarna brötos i regnbågens alla färger. Egaren till Wårby, friherre A. C. Raab, hade i och för mötet vidtagit åtskilliga anordningar, vittnande lika mycket om välvilja för sällskapet som smuk och frikostighet. Byggnaden, der sällskapet samlades för öfverläggning om de framställda frågorna, var klädd med löf och granris, öfver och omkring ordförandens stol såg man de unionella fanorna, jemte 3:ne vapensköldar omgifna at eklöf, den öfre med länets vapen, de båda andra med namnen Rutger Mactean och Jonas Alströmer, — de två förnämsta namnen i vår jordbrukshistoria. Sedan de ganska talrika deltagarue i mötet tagit en hastig öfverblick af expositionsföremålen, gafs signal att mötets förhandlingar skulle börja och man Bexolades i den dertill upplåtna lokalen. Programmet upptog diskussion till kl. 41; derifrån till kl. 13, då priserna skulle utdelas, fick man närmare taga reda på expositionerna, bese tegelbruket, der slagning af dräneringsrör och reveteringstegel pågick, utbyta man ech man emellan på ett mera förtroligt sätt, än under diskussionen, de rön man gjort, — framställa de frågor man ville ha besvarade, eller vandra omkring 1 de vidsträckta parkerna och pjuta af en sBkön och herrlig dag. Sedan ordf. landshofding Lilliencrantz intagit Bin plats och meddelat programmet för dageos förbandlingar, upplästes de 6 första frågorna, som särskildt rörde ortens förhållanden, och hvilka diskuterades i ett sammanhang; de lydde: Första frågan: Efter hvilket system skötes landtbruket allmännast i de härader eller socknar, som angränsa till det ställe, husbållnings-sällskapet i år valt till sommarsammankomst? Andra frågan: Finnas några mer eller mindre väsendtliga undantag från det i orten allmännast gängse brukningssättet? Tredje frågan: Användas några redskap of nyare och ändamålsenlig konstruktion vid ortens landtbruk? Fjerde frågan: I hvad förhållande står sädesodlingen till foderproduktionen och boskapsskötseln? Femte frågan: Finnes inom orten någon ändamålsenligt ordnad mjölkhushållning? Sjette frågan: Åro i orten nägra binäringar ofliga bland allmogen, bvilka föstjena att understödjag och uppmuntras? Flera talare från olika socknar redogjorde härefter hvar och en för sin orts förhållanden. Kongl. sekr. Odelberg kunde ej säga att landtbruket i hans ort bedrefs efter något bestämdt system, lika litet som han kunde påstå, att någon orts jordbruk i vårt land skötes eller kan skötas efter ett gifvet system, utan är brukningssättet -— och måste så bli -— beroende af de hog oss så olika lokala förhållandena. Talaren fann ett stort fel vara begånget af den, som ej rättar sig efter sin jords egenskaper, utan velat tvinga den mest olikartade jord att genom samma brukningssätt lemna samma och lika goda skördar. Närheten till Stockholm har gjort, att foderodling mer än annars iär vanligt i landet förekommer och den förnäu sta inkomstkällan är ladugården. Tal. hade lagt en del af sin åker till beständig äng, som ofta gödes och äfven vattnas, hvilket visat utmärkta resultater. Förordade varmt odlandet af ängskafle, deraf han väntade sig i år en skörd af minst 400 ilisp. torrt hö pr t:ld. Som länsmöten förekomma årligen, då det redegöres för hvad som kunde kallas nytt, så hade tal. ej några nya redskaper att unmäla, ville dock uppmana en och hvar att lägga sig till med en s. k. djupplog — ett redskap hvarmed man kan arbeta sin jord till ett djup af 10 å 12 tum, och, om en annan plog gått förut, ända till 14 å 15 — ett resultat som hvarje omtänksam landtbrukare borde eftersträfva. 6:te frågan kunde nära nog besvaras med nej, endast korgmaker: förekom, men äfven detta i mindre skala. Håäradsh. Claeson instämde och tillade endast att nya iddter vinna allt mer terräng äfven hos allmogeu, odlingen at foderväxter ökas för hvarje är, täckdiken börja anläggas, gödningsämnena tillvaratagas bättre och behandlag på ett ändamålsenligare sätt, och ladugårdarna börja äfven hos dem att bliinkomstkällor. STORE rg, or Era a EN rr a Fr Ve Er a rr ÄN ra ta a re Don Estevan hade icke bedragit sin vän; han hade verkligen gifvit honom ett hem och om fara åsla