Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 1

de nationernas bröst. Vi behötva endast se på den tidens karrikatyrer, och på dem som frambringades under konsulatet och kejsardömet — vär Gilroy och Horace Vernet som ung karrikerade de engelska ofåcerarne — för att kunna sluta till de känslor af hat och atund som då beherrskade de båda nationerna. Uppskatiknde Napoleon den förstes karakver som en korsikansk varults, har menige man tillskrifvit Eogland förtjensten att hafva räddat verlden frän ett oförsonligt vidunder. Våra bragder i de krig som härjade Europa under franska revolutionens dagar, under konsulalet och kejsardömet, voro i sanning icke mycket ärorika då vi laga deras syftemål med i räkningen. Vår arme var utmärkt den var till och med lysande — men hvarför var den underlägsen? Hvilket mål hade vi vil i sigte då vi blandade oss 1 kontinentalpolitiken och kastade oss in i striden? Vi sökte förqväfva revolutiouen; vi önskade strypa friheten i dess linda; vi slösade blod och skutter för alt bana deu Bourbonska despotismen väg tillbaka till Tuilerierna. Vår aristokrati räknade hvarken på huru många lit eller hur mycket penningar som offrades blow den kuude förkrossa den förhatliga demokrati som uppstått ibland Frankrikes folk. Det krig som slutade 1315 gat ära och makt åt den engelska aristokratien; men åt folket gat dot en förfirande börda af statsskuldor att släpa på. Det är don djupaste törödmjukelse för oss såsom ett folk att hägkomuwia att denna statsskuld som hämmar vår utveckling var det pris som de styraude klasserna hos oss hade i sin makt att betala för att allenastyrandet och Bourbonerna skulle en kort tid få beherrska Frankrike, Ty icke cas våra hundratals millioner pund kvade skefta don kortsynte Bourbouen varakiug plats på troucn. Rovolu-tionen hade grott djupare än kuugamakten kunde nå, oeh när rätta stunden kom, så måste Carl X gifva sig af som flykting från sin hufvudstad. Sedan kom chartan och Medborgarkungen, men som äfven hau 1 botten var Bourbon, så blef det också hans tur art taga till flykten. Skådespel af kungafinters lumpenhet! Begge måste taga sin tllfykt till oss, hvilkas aristokrati hade offrat så många af folkets millionet till deras försvar. Och den sak, mot hvilken vi hado stridit, och för hvars förqväfvande vår aristokrati. hade slösat bort folkets skatter iriumferado åter. Den andra som vaknat hos franska folket under Ludvig den scxtondes regering kom åter till lif, renad och förbättrad at Or j och nvildrad genom civilisationens framsteg. Emellan massan af de båda nationerna började en vänskap att uppväxa, som alltmera mognat under de sista sjuttoa åren. Vära styrande klasser var det som sådde hatets och ovänskapens frö blaud de båda nationerna, då de sträfvude att föreviga Bourbonornas ok på dem; mena det oaktadt behöfdes det blott utt Frankrikes folk kunde tå talu omedelbart till Euvglands, att förbindelsen mellan dem blef oafbrutea och allmön samt att folkupplysning spridde kunskaper bland massan, så svalnade hatet som aristokratien framka!lat, Engelsmön och Fransmänr rickte hvarandra banden och lofvade att glömma den onda tiden då vår aristokrati uppoffrade våra millioner blott för att krossa friheten i Frankrike och stärka sitt eget stånds makt. Tiden för folkens, icke furstarnes och adelns förbund är kommen! Den folkvalde styresmannen i Frankrike har, oakfadt vår adel gjort allt för att tillvägabringa GG