Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 1

va erfarit deras hemlighetsfulla intiytelse, för att vi skulle behöfva upptaga tiden med att vidare orda derom. Don Estevan och BStenbjertat hade formerat bekantskap med hvarandra under förhållanden, som i och för sig sjelfva viest icke gåfvo anledning till en större förtrolighet eller vänskap dem emellan. Bi-jägarens rykte och det besynnerliga lefnadssätt han förde, voro tvärtom kraftiga skäl för don Pedro de Lunas unge och redbare öfverfogde att ej närma sig honom allt för mycket. Och icke desto mindre hade de båda unge männen genast fattat tillgifvenhet för hvarandra, de hade tyckt sig vara gamla vänner, förenade icke genom en af dessa triviala känslor, som äro så vanliga i den civiliserade verlden, der ordet vän icke innebär någon annan betydelse än helt enkelt bekantskap mellan personer och är en af de titlar som mest af alla missbrukas, utan genom en af dessa verkliga, rena och starka känslor utan beräkving och utan gräns, som inom några timmar födas och tillväxa i sådan grad, att de sedermera ständigt bibehålla sitt infiytande öfver de personer de engång intagit. De båda ynglingarne hade aldrig sett hvarandra förr än vid deras möte i San-Lucar, och dock tyckte de sig ha känt hvarandra i många år och endast ha varit skilda åt någon tid. Det var besynnerligt att båda två på en gång erforo samma känsla utan all öfverläggning. Sanningen af hvad vi här påstått bevisas deraf, att don Estevan, trots den medfödda