Dagens Nyheter – 6 juli 1865, sida 1

1815 och 1865, Det var år 1815 som Engelsmännen nedgjorde det Napoleonska väldet vid Waterloo. Nu, femtio år efteråt, skola på Napoleons 1ödelsedag Englands och Frankrikes pansarfottor göra artighetsbesök i hvartdera landets förnämsta örlogshamn. Denna märkliga förändring i stämningen mellan de tvenne folken ger en engelsk tidning anledning till betraktelser, hvilka isynnerhet förtjena uppmärksammas för den riktiga belysving de kasta öfver de verkliga anledningarne till den lävga strid mot Frankrike som iändtligen slutades med Waterlooslaget, — eu strid som endast lände adeln till fromma, men folket till evig skada. Den engelska tiduingen säger: Det är nyss ett halft sekel sedan två stora härar stodo samlade mot hvarandra på Weaterloos slätter; de hade stridt tappert och engelsmännen hade intagit sin ställning som skyddade Briässel. Europas öda berodde på stridens utgång. JEngelsmänvon voro beslutna att strida till sista av!edraget; men de voro ej säkra om segern, ty deu briciska styrkan skulle mäta sig med då tidens örsta fältherre och Blächer var lårgt bor: :. Då solen gick upp pu somlig var de eogolska truppervas autöra:c, Welliugton, vj säker på att han icke 3 nödgus förs aftonen prisgiuva Brässel åt feorcn; men hans soldaters okufliga mod skänkte Ionom segeru och Blichers avkorust fullindade den. Kejsare i går, var Napoleon landstiyktiog i dag. Den öfvermodiga själ som hade funnit Europa för litet till slagfält var nu kufvad, och freden återgifycn åt de uttröttade nationer, som varit hans byte. Då allt var slut och den slagna fältherren hade flyktat till Paris, då han slutligen blef afsatt och Bourbonen ännu en gäng upphöjdes på Frankrikes trou med tillhjelp af främmande bajonetter, tänk hvilket djupt glödande hat som då bodde i de två ver IdsledanwOrgonen lt