Dagens Nyheter – 5 juli 1865, sida 1

En svensk arbetare-ässotiation. (Från vår Göteborgs-korrespondent.) Det är tydligt, och det kan ej längre betviflas, att under den lugna ytan bor en mäktig tendens, som vill arbeta sig fram och upp, för att skaffa. sig burskap genom att tillintetgöra hvarje burskap; det är en ny lifsyttring utaf en af de id6er, hvilka under 1789 års våndor föddes till verlden. Denna tendens är: de arbetande klassernas missnöje med sin närvarande ställning, medvetenhet af sitt berättigande till en annan, mera jemlik, och deras påbörjade rörelse för att förbättra sitt tillstånd och skaffa sig plats i staten och det sociala lifvet bredvid de andra klasserna, ej under dem. Adeln störtade den patriarkaliska despotismen, presterskapet delade makten, bourgeoisien krossade genom massan de förra, nu villmassan, demokratien fram, för att intaga sin rätta plats. Det är vårt slafkrig, desto bättre i en mildare form. A Men huru? Penningen, burgenheten, är ett nödvändigt underlag i våra dagar för en sjelfständig politisk och social ställning. Adeln sjunker, emedan den ej längre är rik. Nåväl, de arbetande klagserna skola göra sig burgna, sjelfständiga. Ingen kommunism! ingen revolutionär socialism! Arbetarne behöfvya dem icke. De ha sjelfva medlet i sina händer, medlet till en genomgripande, men på samma gång fredlig och legitim, såväl politisk som social revolution. Och detta medel, denna häfstång är? Assoeiationen, arbetareföreningarne! Genom den fria associationen, säger en förf., utvecklas den individuella sjelfsvändigheten, i det individen kommer att deltaga i användningen af en summa krafter, hvilka genom sin hopsamling till eu helhet kunna åstadkomma vida större resultater, än de skulle kunna, om de verkade isolerade. Personligheten vinner sålunda både större rådrum och större vinst, som ge den nya hjelpmedel. I det arbetarne egna hela sitt lifs mödor i en annans ijenst, komma de sällan i åtnjutande af mera än daglönen och gå förlustiga om det plus i produktionen, som utgöres af vinsten, hvilken tillfaller arbetsgifvaren. — Genom associationen erhålla de jemväl dessa plug, naturligtvis ej i så stor summa som förut arbetsgifvaren, men den qvot deraf, som härflyter af antalet af associationens medlemmar. För bildandet af en association behöfves dock, åtminstone ännu, ett första grundkapital. Då.de flesta arbetarne från början intet ega, måste de åtkomma detta kapital genom ansträngd fit under sina beroende dagar och besparingar af daglönen. MHvarje menniskoklass har sin lärotid, ju flitigare man användt den, desto förr blir man sjelfständig. Arbetaren måste dela denna lott med andra Genom associationen bli .de i denna delegande arbetare: sjelfegande och sjelfständiga medborgare. Deras ställning angifver redan hos dem tillvaron af en viss intelligens och stadgade seder, som ingifva säkerhet. Utan stadga och goda seder är ingen årbetareassociation möjlig. Denna :sjelfbesutenhet ger dem helt naturligt ett större medborgerligt anseende och rätt att deltaga i handhafvandet af I det allmännas angelägenheter: