Dagens Nyheter – 5 juli 1865, sida 1

Musikdirektörens ögon blefvo allt större och större, medan han betraktade honom och instinktmässigt drog han sig tillbaka och ställde sig bakom sitt piano. I sin öfverraskning och häpenhet glömde köpmannen att sluta till munnen; han såg än på Edvard än på musikdirektören, såsom om han icke tordes tro på hvad han hörde och såg. Efter en stund utbrast Edvard, liksom hade han endast pröfvat fiolen : — Ett ganska bra instrument det bär; men tonen är något för svag, tycker jag. -— Men, min herre, ni spelar ju också så mästerligt, att jag aldrig i hela mitt lif hört er make, svarade musikdirektören. Ni spelar väl icke komedi med oss. — Hvad heter ni? Småleende sade Edvard sitt namn — hvem i hela Tyskland hade väl drömt om det mästerskap som gömdes under detta. Musikdirektören skakade på hufvudet och frågade: — Kan ni också spela efter noter? — Vi kunna ju försöka på, svarade den unge mannen. Den förbluffade musikdirektören tog genast fram några stycken ur sin stora notpacka. -— Var så god och välj sjelf! sade han. Edvard kastade en hastig blick på de framlagda noterna. — Har ni icke något, som tar i anspråk större skicklighet och vana än det här, frågade han. — Jo visst. Här är Paganinis:karnaval, genmälde direktören och satte sig till pianot för att ackompagnera. Men Edvard kunde för länge sedan detta stycke utantill; han ha