Dagens Nyheter – 29 juni 1865, sida 1

RANN me or Jordbrukarenus ställning i Sverge. Bedömd af en Engelsman. Den bok: Tio år i Sverge, ur hvilken vi förut meddelat några utdrag, innehåller ett längre kapitel om jordbruket. Det torde intressera många af våra läsare hvad författaren säger derom. Or också en utländning, äfven efter lång vistelse i ett land, icke kan döma så riktigt öfver dess förhållanden, så kan han dock mången gång gifva nyttiga vinkar, och i alla händelser är det intressant att se hvad intryck våra bruk och vårt tillstånd göra på den fremmande. Vi meddela här nedan några utdrag, anmärkande att författaren tillbragt mesta delen af de tio åren i Wermland, men äfven rest i andra orter: Jag tror att intet land gör mera i förhållande till sina tillgångar,j för att få jordbruket förbättradt, än Sverge. Det är) först under de sista tjugu åren jordegarne börjat ifra för förbättringar i alla afseenden, och derag bemödanden ha redan krönts med så mycken framgång, att jag är fullt öfvertygad om att jordbruket i detta land inom några få år kommer att bedrifvas på ett helt annat och vida fullkomligare sätt än nu sker. Men huru mycket regeringen än må göra, hur mycket än några enskilda personer må arbeta för att omskapa jordbruksväsendet i Sverige, kan detta dock aldrig komma i blomstrande skick förrän två kolossala fel blifva undanröjda. Det ena af dessa består i att personer med litet eller intet kapital köpa egendomar bara på spekulation och med tvåtredjedelar intecknade mot sex procents ränta samt slå sig ned för att bruka jorden, utan att ha en riksdaler att nedlägga på deras skötsel och förbättrande, Detta måste alltid vara i hög grad ruinerande. Det andra felet består deruti, atvt jorden mera sällan befioner sig i händerna på så beskaffade personer, som våra engelska farmers, män med praktik, icke blott teori, hvilkas exikastning, som äro uppfostrade vid plogen. från sin första barndom och derföre känna sin sak i grund, och som ha viss arrendetid, eget kapital att sköta jorden med, och praktisk blick, så att de inse huru de klokast skola använda detta kapital. När dessa begge fel i den svenska jordbrukshandteringens bedrifvande blifvit botade, då, men icke förrän då, skola vi få se jordbruket blomstra i Sverge och komma i tillfälle att bedömma, hvad detta land är mäktigt att åstadkomma i jordbruksväg. Det är visserligen i viss mån riktigt, hvad biskop Agardh säger, att jorden alltid skulle bli bättre skött, om den till så stor del som möjligt brukades och vårdades af egaren. Så skulle säkerligen bli fallet om egaren vore en verklig jordbrukare; han skulle då naturligtvis alltid få större ränta på sitt kapital och ha ett afgjordt intresse för att så mycket soma möjligt förbättra sin egendom. Men jag vill fråga: huru skulle en stor jordegare i Engiand, gom rår om tio till tjugu tusen acres odlad jord, kunna sköta den sjelf, äfven om han vore en aldrig så praktiskt skicklig jordbrukare? Nej, ban är klokare än så. Han arrenderar ut sin jord i smärre bitar åt personer med kapital och duglighet att sköta den, och lefver sjelf en gentlemans lif på de arrenden, han erhåller af dessa. stens är beroende uteslutande af jordens af-.