Dagens Nyheter – 29 juni 1865, sida 1

ER RENNIE RR TE 1 NN RTR AR CA AAA ASA de honom, kunde icke beqväma sig till att begära pardon; han hade också aldrig sjelf beviljat. någon aunan sådan. Den ytterliga nöd, hvari han råkat, hade i stället för att, såsom man kunde förmoda, nedslå hang mod tvärtom tiodubblat detsamma. Han förstod att hans sista stund var kommen, att ingen mensklig makt kunde rädda honom och beslöt derföre att slåss, till dess han dignade ned, och att gälja sitt lif så dyrt som möjligt. Förbundsbröderna togo exempel af sin anförare, och förtviflan ingaf dem nytt mod. Då de befunno gig innestängda i huset, logo de sig för att uppföra barrikader derinne och göra sig så oåtkomliga som möjligt, för att i det längsta fördröja sitt nederlag och först efter ett hjeltemodigt försvar falla i fiender nas våld. Sedan de riktigt väl förskansat sig, väntade de, halffulla som de voro af det myckna drickandet under natten, sina Åenders anfall, beslutna att dö efter ett tappert motstånd. Emellertid förflöt en temligen lång stund, utan att deras motståndare, såsom de förmodade, tycktes vilja anfalla dem. Detta dröjsmål, som de icke kunde fatta, emedan de voro okunniga om, hvad som försiggick ute, satte dem i mycken oro; det var icke utan att ej en frosskakving genombäfvade de allraflesta. Förhållandet är verkligen sådant med menniskan att hon må vara aldrig så beredd att dö, aldrig så öfvertygad om att hennes sista timma är slagen och att en strid förestår henne, om hvars utgång hon ej kan tvifla, hennes. mod. och beslutsamhet likväl sviker, då denna strid, som hon förutsett, icke