Dagens Nyheter – 26 juni 1865, sida 1

RS ockesäonsRVE-XS—— JL LVJsvgJVjgWkskVwVJg kommit från prestgården, och på vägen börjat kräkas och dermed fortfarit till aftonen med så våldsamma plågor att vittnet trodde sig skola dö på vägen och hade sedan icke yvarit vid sig på åtta dagar. Domaren. Nå, hvad säger kyrkoherden Lindbäck om detta? Fick han inte arsenik eftersom han blef så sjuk? i Lindbäck. Min afsigt var icke att ge sådan åt andra in de obotligt sjuka. Han har ej fått utaf mig. Domarn. Hur kan kyrkoherden säga så, då kyrkoherden nyss förklarade att han kanske hade fått? Lindbäck. Jag har funderat på saken; men jag kunde ej anse honom berättigad dertill, då han ej tillhör de obotligt sjuke. Enkan Lisa Danielsdotter i Klefvane upplyste angående Daniel Danielsson, att han fått flaskan i vintras med en dräng från Silbodal, att ingen annan smakat på innehållet än Anna Danielsdotters ficka, som deraf fått uppkastningar. I våras hade Lindbäck talat vid vittnet, och frågat om flaskan blifvit återlemnad, hvartill vittnet svarat ja. Lindbäck hade också frågat om Daniel Danielson intagit alltsammans. hvarpå vittuct svarat att han icke fått allt. Efter återstoden hade Lindbäck icke frågat; för öfrigt var den utslagen och flaskan rengjord. Derefter upplästes en attest, som wvittnet afgifvit och nu tog på sin ed. Domaren. Nå, kyrkoherde Lindbäck, hvad var det i flaskan? Lindbäck. Kräkmedel. Hustru Anna Danielsdotter berättade, att hennes son burit flaskan från Lindbäck till Daniel Danielsson. Hon hade, då sonen passerade hemmet, smakat på flaskans innehåll, som hon tyckte liknade rhabarber och var gulaktigt, och på botten grumligt. Af det tunna hade hon gifvit sin lilla dotter en tesked kl. 3 e. m., hvaraf denna fått uppkastningar som räckte in på natten, men sedan icke haft någon serskild olägenhet deraf. På domarens fråga bekräftade Lindbäck att det varit kräkmedel. Domaren. Är det inga andra än de obotligt sjuka som fått af det arsenikhaltiga vinet. Lindbäck. Nej! Sådan vittnesförhören blifvit afslutade, yrkade åklagaren, sedan Lindbäck bekänt sig med gift ha afdagatagit Nils Petersson, Karin Persdotter och Lysgn, å Lindbäck det ansvar lag förmår samt att ersätta alla omkostnader, äfvensom å m:ll Ågren ansvar för innehafvande af arsenik. M:ll Ågren förekallades och tillfrågades hvad hon hade att säga om åklagarens yrkanden. Ågren. Jag ville gerna veta hvarföre kyrkoherden tagit gift af faten, störtat hela sin familj och inblandat mig i en sak, hvarmed jag ej har det minsta att göra; och dessutom undrar jag om kyrkoherden kan anses ega sitt fulla förstånd. Domaren frågade om cj Lindbäck fått gift från annat håll, emedan m:ll Ågren ansåg, att det som tagits af faten, varit så litet. Lindbäck svarade dertill nej, och upplyste att det i början lagts dit ganska rundligt. Och dessutom vill det ej mycket till. Domaren. Hvad säger nu mill Ågren om åklagarens yrkande? gren. Jag har aldrig menat vågot ondt dermed utan endast haft det för flugor. Så