Landshöfdingen afbröt med den upplysningen, att Lindbäck flera gånger stakat sig på ordet hufvudsakligen. Lindbäck bekände sig ha erhållit giftet genom att skrapa arsenik från talrickar som m:lle Ågren utsatt för flugor, och att detta skett under förliden sommar. Han hade brukat två sorters vin, obemängdt och med arsenik blandadt. Det sednare begagnade han endast åt obotligt sjuka, men cj åt andra. Ibland de förra voro fyra: Lysån, Nils Pettersson i Forrskog, Karin Ersdotter och Daniel Andersson, men hvilken sistnämnde uppkräkts vinet. På domarens serskilda frågor svarades, att giftet blandats i Lysåns mjölk tre qvällar å rad, sedan mjölken blifvit framsatt på bordet då ingen varit närvarande. När Lysån börjat få uppkastningar under natten, visste han ej, icke heller hade han gifvit akt på om giftet skulle göra verkan, ty det var likt sig som förr. Domaren. Nå, angående Nils Pettersson i Forrskog och Karin Ersdotter? Hvilkendera fick först? Lindbäck. Nils Pettersson fick först, han drack ur kela koppen och bottensatsen med. Domaren. Var vimet, som Lindbäck hällde i åt Karin Ersdotter, bemänrgdt eller obemängdt? Lindbäck. Obemiängdt; hon var ej sjuk. Domaren. Huru var Karin Ersdotter sjuk? Lindbäck. Lika med sin son, klagade att hon hvarje dag var beredd till döden. Domaren. Hade hon något annat än andtäppa? Lindbäck. Lidande i allmänhet; det var visst kolik. Domaren. Hvar förvarades det förgiftade vinet? Lindbäck. I resväskan; i en qvartersflaska så der. Domaren. Vidhåller kyrkoherden i öfrigt sin bekännelse? Den är ju skrifyen af kyrkoherden sjelt? Lindbäck. Ja! Domaren. Afstår kyrkoherden nu från de vittnens hörande som kyrkoherden under förra ransakningen begärde att få inkallade? Lindbäck. Ja, jag har bekänt. Det göreg os8 nu icke mera vittne behof. Domaren. Hvarom skulle de egentligen ha hörts? Lindbäck. Angående ryktet om allmänhetens begagnande af gift. Härefter förekallades på åklagarens begäran m:ll Ågren, som berättade, att under förra våren hade hon för flugorna tillagat giftblandning på flera fat, som stått framme hela sommaren i tre rum. Hon hade länge innehaft arseniken och fått den af en vestgöle då de voro på Dalsland. Kyrkoherdens hade flyttat till Silbodal 1861, men hon anlände dit först om våren 1862. Domaren föreställde henne att genom hennes åtgärd att framstilla gift, flera menniskor blifvit lifvet beröfvade. M:ll Agren upplyste att hon brukat framsätta sådan blandniovg alla år. Domaren. Såg ej mill Ågren, att det minskades på talriken? Hon. Nej, vi spädde på med vatten då det torkade ihop. Domaren. Fylldes det på vidare med arsenik? Hon. Nej, vi spädde blott då det torkade. Domaren. Huru förhöll sig med mjölken som Lysen fått? Hon. Det är mig alldeles obekant, om den framsattes af mamsell Hagsten eller ejDomaren. NVar ingen närvarande då kyrkoherden var inne föregående qgviällen. Ilon. Jo vi åto alla söt mjölk utom Lindbäck och Lysn. Mjölken tillagades at m:ll Hagsten. Den söta togs in i en tillbringare, men den sura i en epilkum, hvarur den östes på talrikar inne, hvilket skedde ibland före ibland efter. M:ll Ågren kunde för öfrigt ej påminna sig allt, och om det den gången var mjölk eller ej. Hvem som burit ut tallriken, visste hon ej, men vanligen var det pigan. Vittnet satt emellan kyrkoherden och Lysån, men såg ej om det var något besynnerligt i mjölken. Härefter börjades undersökning angående