Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 2

blifvit lika högljudt, som det varit före förbundsbrödernas ankomst. Emellertid hade sergeanten med ytterlig noggrannhet verkställt den order han mottagit af sin förman. Men,såsom vi redan nämnt, hade alla kuskarne och åsnedrifvarne, som stått utanför huset, genast frivilligt gått in, så snart de hört löjtnantens befallning; den värde sergeanten behöfde derföre icke unvända mycken möda för att uträtta sitt uppdrag. Men han var särdeles nitisk i tjensten och företog sig derföre att med ett halft dussin soldater noga genomleta alla vinklar och vrår vid stationen, för att sc efter att ingen höll sig gömd. Han tittade in uti vagnarne och stack sabeln mellan packlårarne. Man såg nog att han var en gammal och van spårhund och icke lit draga sig vid nisan af någon. Trots alla sina spaningar var han dock icke i s:ånd att upptäcka någon gömd person. Öfvertygad om att alla gått in i huset, ämnade han sjelf också bege sig in. Men när han fick höra bullret derinne och deraf förstod att allt stod väl till, åtminstone för ögonblicket, beslöt han att stanna ute och afskedade under någon förevändning de soldater, som varit honom fuljaktige. Dessa begärde icke bättre än att få deltaga i den muntra festen. Så snart sergeanten blifvit ensam, kastade han spejande blickar åt alla håll för att försikra sig om att ingen observerade hans rörelser. Derpå lagade han till en cigarrett, tände på den och började promenera fram och tillbaka med långsamma steg och likgiltig min såsom en person, som är ute och hemtar frisk