Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 1

pen hufvudsakligast för vårt yttre kustoch sjöförsvar. Detta vapen skall derjemte äfven på aflägsnare haf upprätthålla svenska flaggans anseende och hos främmande folk bevaka våra intressen, samt, ehvar handeln använder svensk undersåte, blifva ett stöd för svensk lag och rätt. Ifrån denna del af sjöförsvaret bör lotsstaten erhålla sitt befäl, och skulle äf ven statens navigationsskolor kunna derifrår erhålla sina lärare. På det att detta vapen må utvecklas i bästa öfverensstämmelse med vår förmåga, samt uppfylla hvad fäderneslandet af detsamma kan fordra och för öfrigt erhålla den riktning och lifvas af den anda som höjt andra länders mariner till så mycket anseende, bör vid dess ordnande icke förgälas: att för oss svenskar numera icke fiaones någon möjlighet, hvilka ansträngningar vi än må göra, atlimängden af fartyg eller kanonernas antal sätta vårt örlogsvapen i jemvigt med vår närmaste och farligaste granne; alt en marin, som i materielens och personalens numerär är den fiendtliga betydligt underlägsen, icke kan vara sitt fädernesland till mycket gagn, så vida den ej lyftes till en hög fulländning i sjömanskap och sjökrigsduglighet ; samt att en fulländad skicklighet blifver lättare att åstadkomma i samma förhållande som personalens antal minkas, men deremot aflägsnas i den mån ansträngningarna hufvudsakligast afse en myckenhet folk och fartyg. Den andra delen af sjöförsvaret, Kongliga Skärgårdsartilleriet, som uteslutande skulle omfatta krigföringen i våra skärgårdar och inlandsfarvatten bör ej annorlunda uppfattas än såsom ett artilleriregemente med flytande lavetter, och hvars uppgift blefve, icke blott att hindra fiendens fartyg framtränga genom pcsitionerna i våra skärgårdar, samt att vid dessa strider veta att begagna fältverk, försänkningar, stängsel, minor m. m., utan äfven att ikläda sig den ej mindre vigtiga rolen, när fieudtlig armå nalkas stränderna af våra inre farleder, att då angripa densamma, samt utt blifva en flankbetäckning för vår egen armd, när hon stöder sig vid ett farbart vattendrag. Äfven kring våra sjöfästningar bör skärgårdsartilleriet, medelst sina pansarklädda flytande lavetter, bidraga till försvaret; och å sjelfva fästningarna, åtminstone de vigtigare af dem, öfvertaga en del af befälsplatserna, vara kanonbetjeningens förhandsmän samt bestrida båttjenstgöringen. Det skall derjemte betjena och fortskafta ett lättrörligt landstigningsartilleri, hvilket på land kan uppträda i likartad tjenstgöring med armå6n. Rikets sjömätningar böra bestridas af skärgårdsartilleriet. Förslaget afhåller sig, under nuvarande öfvergångsperiod, visligen från att uppgöra någon bestämd framtidsplan för de olika fartygscerter och den särskilda beskaffenheten af desamma, hvilka böra anskaffas för flottan och skärgårdsartilleriet, äfvensom för antalet af dessa fartyg. . Det upptager blott i allmänhet, ztt Sverge bör för sitt yttre sjöförsvar förskaffa sig ett ej stort antal de mest snabbgående korvetter, försedda med fullkraftig ångmaskin och bestyckade med några få kanoner af så grof kaliber dylika fartyg äro i stånd att föra; samt derjemte, i mån af monitorsystemets ytterligare fulländning, så många pansarklädda, sjögående tornfartyg som framtida ekonomiska tillgångar kunna medgifva. Till sådana tornfartyg räknar förslaget de nu under byggnad varande tre monitorerna. För det inre sjöförsvaret anses nödvändigt att skaffa så grundgående fartyg som möjligt. Ehuru de ej må anses annorluuda än såsom flytande lavetter, afsedde för vattnenrin