Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 1

Sea RA Sa välklingande titel, värden så artigt tillagt honom. Jag är icke general, men jag kan bli det en dag. För närvarande är jag löjtnant, hvilket också är en ganska hög grad. Titulera mig derföre så nu, och fortsätt! — Herr löjtnant, återtog värden något lugpac ; här fionas inga flender till den store och ädle genera! Rosas; vi äro alla goda patrioter. — Hum! återtog löjtnanten och såg icke ut att vara särdeles öfvertygad om sanningen af denna uppgift; derpå tviflar jag storligen. Det här stället ligger alltför nära Montevideo, för att man skuile kunna vänta att här påträffa verkliga Rosister. Vi böra upplysa, att en enda stad vågat protestera mot den vildsinte diktatorns tyranni. Denna stad, som i både den nya och gamla verlden vunnit ett namn för det varma nit, hvarmed den alltid omfattat frihetens heliga sak, var Montevideo. Invånarne i denna stad voro beslutna att dö, om så vore nödvändigt, för den ädla sak, de svurit att upprätthålla och försvara. Också uthärdade Montevideo hjeltemodigt en nioårig belägring af Rosas trupper, som trots alla sina bemödanden icke förmådde genombryta stadens fasta murar, — Herr löjtnant, återtog värden ödmjukt, de personer man träffar på här, äro allesamman kuskar och åsnedrifvare som färdas förbi och icke alls sysselsätta sig med politiken. Värden tyckte denna förklaring vara ganska fitlig och fullkomligt tillfredsställande; men officern lät icke så lätt afspisa sig. — Vid Gud! sade han med spotsk min;