Dagens Nyheter – 23 juni 1865, sida 1

vi skola väl so efter, och olycklig den förrädare jag upptäcker! Luco, fortsatte han, i det han vände sig till sin sergeant, gå ut med några man, väck upp de der kräken och för hit dem genast allesammans. Skulle några sofva alltför djupt, så var inte rädd för att komma åt dem litet med sabelspetsarne; det skall nog pigga upp dem och göra dem villigare att lyda. Sergeanten smålog till tecken att han väl förstod meningen och gick utför att verkställa den order han erhållit. : Sedan löjtnanten ställt några ytterligare frågor af mindre vigt till värden, slog han sig ned på den bänk som var anbragt längs efter väggarne i rummet och för att bättre kunna fördrifva tiden, medan han väntade på sergoantens återkomst, började han göra heder åt de matoch dryckesvaror, värden på stället skyndat sig att framsätta för honor. Den arme värden svor inom sig öfver att vara tvungen att bespisa så många menniskor gratis; ty han visste mycket väl att de der förbundgsbröderna kunde förtära orimligt mycket, men att de aldrig besvärade någon med att betala det minsta. Han kände sig dock lycklig att slippa för så godt köp. Det uppdrag, sergeanten fått, var mycket lättare att uträtta, än han kanske föreställt sig; ty de stackars exfösarne och åsnedrifvarne hade hört anförarens befallning, och som de insågo att det icke allenast icke skulle tjena till någonting att göra motstånd utan tvärtom förvärra deras ställning, beslöto de sig för att efterkomma officerens godtyckliga befallning och inträdde beställsamt i rummet. Hvar och