Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 2

sade han; hvad betyder det der oljudet så sent på natten? Betjenten svarade icke straxt, utan gick fram till sin herre, lutade sig mot hans öra och hviskade: — Don Bernardo Pedrosa! — Åhå! genmälde don Gusman och rynkade ögonbrynen; är han ensam? — Han har icke mera än tre eller fyra goldater med sig, som äro synliga åtminstone. — Hvilket med andra ord vill säga? återtog don Guzman, som blifvit allt mer och mer nedelagen. — Att han har minst ett tjog gömda i närheten. — Hvad vill han mig den der karlen? Timman är just icke väl vald för ett besök. Don Bernardo är icke nog intim vän med mig, tillade han med ett bittert leende, för att kunna tillåta sig att behandla mig så der utan alla ceremonier, så vida han inte har ett särdeleg brådskande ärende. — Jag har redan haft den äran att göra honom uppmärksam derpå, ers nåd. — Och han har icke desto mindre varit enträgen? — Ja, ere herrlighet. Han har, säger han, ett meddelande af högsta vigt att göra er. Don Guzman blef tankfull ock gick några steg; derpå vände han sig åter till betjenten. — Hör på, Diego, återtog han, se till att mina tjenare beväpna sig i all tysthet och hålla sig färdiga vid första signal. Men framför allt gån försigtigt till väga, så icke uppväcken några misstankar.