Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 2

hertige såsom vår himmelske Fader är! Låten edra sanningslösa tillmälen nu tystna och förskona mina oskyldiga anförvandter från detta hatets hjertslitande skrän. I hafven ju nu nog; mitt brott bekändt, mitt hus förstördt, min graf öppnad. Farväl, farväl! Carlstad, den dag jag invigdes till er herde, inviges jag nu till min död. O Gud förbarma dig! 483: 7. 8 Efter uppläsande deraf förklarade Lindbäck, som i skriften endast namngifvit Lysen såsom en bland dem hvilka han förgiftat, att med de deruti omnämde dödev, dem han i lifstiden med gift afdagatagit, i öfrigt afses Nils Pettersson och Karin Pehrsdotter, hvilka han sålunda velat befria från deras lidande; och uppgaf han alt samma bevekelsegrund äfven varit den hufvudsakligt bestämmande vid Lysns förgiftning, ehuru äfven beräkningen af egen fördel i följd af Lystns död utgjort en medverkande anledning. Till svar på framstäld fråga om icke Lindbäck redan vid de tillfällen, då han gifvit gift åt Nils Pettersson och Karin Pehrsdotter samt jemväl, efter hvad han medgaf, sökt förgifta den sistnämdas son Daniel Andersson, haft afsigten att på enahanda sätt beröfva Lysån lifvet och för detta ändamål velat göra sig förtrogen med giftets verkningar, yttrade Lindbäck att tanken på Lysns afdagatagande först uppstått hos honom omkring tre veckor före Lysens död, då de en afton i sällskap reste hem efter ett besök på Carlsfors bruk, och Lysn, som käade sig sjuk, klagade öfver sina svåra plågor. — När dessa mer och mer tilltogo, dock ej så att Lysån deraf hindrades att deltaga i de gemensamma måltiderna, afpassade Lindbäck tillfälle att, kort innan Lysån och de öfriga dagliga bordsgästerna hunnit samlas till gvällsmålet, några aftnar dagarne förrän Lysu afled och jemväl sista aftonen dessförinnan strö stött arsenik i den tallrick med mjölk, som jemte en tallrick gröt efter vanligheten var ställd framför hans bestämda plats vid matbordet. Nils Pettersson och Karin Pehrsdotter hade deremot, enligt hvad Lindbäck nu erkände, fått giftet vid da under ransakniogen omförmälda särskilda besöken den 30 november i den förres hemvist .och den 19 oktober hos Daniel Andersson, då han meddelat dem nattvarden i medfördt arsenikförgiftadt vin, hvilket har förut hemma tillagat för att hafva i beredskap. Det vin som, efter det Nils Pettersson fått nattvarden, hälldes i kalken och gafs hans hustru Karin Ersdotter hade dock ej varit giftblandadt, utan medförts uti en särskild butelj och var det af detta obemängda vin, som något på stället qvarlemnades, Vid det besök hos Daniel Andersson, då dennes moder Karin Pehrsdotter förgiftades, hade Lindbäck, hos hvilken anmälan före hans afresa från hemmet icke skett derom att äfven Karin Pehrsdotter önskade begå nattvarden, ej medhaft annat vin än det som var blandadt med arsenik. Han medgaf sig jemväl vid flera föregående tillfällen och äfven en gång vid ett senare besök efter Karin Pehrsdotters död hafva sökt afdagataga Daniel Andersson med det förgiftade nattvardsvinet, men dessa försök hade hvarje gång misslyckats af samma orsak eller derför att Daniel Andersson tog för litet af vinet, oaktadt Lindbäcks uppmaningar att deraf förtära mera, hvilket skedde på det utt giftet skulle säkrare verka, På fråga om åtkomsten af den arsenik, som blifvit använd vid de ifrågavarande förgiftningarna, uppgaf Lindbäck att han under sistlidet års sommar hopsamlat densamma genom afskrapning från de talrickar, å hvilka mamsell Ågren, på sätt hon sjelf omvittnat, utställt det tillagade fluggiftet. Han hade sedermera sönderstött i mortel de sålunda afskrapade kornen samt användt större delen deraf vid beredniogen af vinet och det öfriga vid Lysens förgiftning. Af vinet, hvilket han haft i flaska förvaradt i ett väggskåp, hade sista återstoden begagnate vid senaste besöket innevarande år hos Daniel Andersson. Redan sistlidne sommar, då han på förenämnde sätt samlade arseniken, hyste han afsigten att framdeles nyttja den, för att som orden nu föllo : befria fattige, obotligt sjuke från deras lidandev. Lindbäck, som under afgifvandet af denna bekänselse och särdeles i början deraf syntes ångerfull, uppmanades slutligen att, derest han visste med sig att äfven vid andra tillfällen, än dem som nu vore föremål för ransaknving, hafva genom användande af gift tillskyndat eller försökt tillskynda någon menniska döden, jemväl härom afgifva en uppriktig bekännelse, hvaruppå han bedyrade att han ej hade andra eller flera brott på sitt samvete än dem, hvilka han nu bekänt. Efter förhörets slut anhöll Lindbäck hos hr biskopen att få annamma nattvarden, hvilken anhållan hr biskopen dock förklarade sig för närvarande icke kunna bifalla. Som ofvan in fidem R. Trägårdh.