Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 1

RV VV hör den extra statsregleringen, som gör omkring 2 millioner, dit hör indelningsverket som kan upptagas till 15 millioner, dit hör kyrkornas och presterskapets underhåll, som säkerligen kan beräknas till 10 millioner. Man kan således snarare uppskatta våra allmänna utgifter (oberäknadt de kommunala) till sextio millioner om året, än till tretio millioner. Låt nu se om icke af dessa 60 millioner mycket kan sparas och statslyxen sålunda minskas. För hofvet är upptaget 1,230,000 rdr. Det är icke allt. Dit hör också 300,000 rår, som utgå från riksgäldskontoret. Dit hör också värdet af Stockholms slott och alla lustslotten; och räntan på dessa egendomar rundar det belopp vi utbetala för hofvct till en million sexhundratusen riksdaler. Vore viicke förenade med Norge skulle vi väl få betala ännu mera. Utom denna kostnad för att blifva regerade betala vi för samma ändamål löner och boställen åt 10 statsråder, omkring 150,000 riksdaler. Således inalles en och tre fjerdedels million hvart år för att blifva regerade. Behöfves det så mycket? Kunna vi cj blifva styrda för billigare pris? Behöfver en regent ett slott med 365 rum och dertill en mängd lustslott? Behöfver han hundratals hästar för att kunna följa med regeringsärendena? Behöfver han en armå af hofmarskalkar, kammasrherrar och andra tjenare, som icke hafva det ringaste med statens göromål att skaffa? Svårligen lärer någon kunna påstå detta. Allt detta är hans enskilda angelägenhet, liksom det är ett statsråds ensak om det. vill hålla ett stort hus. Har regenten eller statsrådet enskild tillgång dertill, så må han i detta afseende göra som han finner för godt, men folket behöfver icke se på annat än att betala sin förste eller sin andre tjenare så mycket att han kan lefva anständigt och utan att be höfva bekymra sig om sin utkomst under det han egnar sin tid och omtanka åt landets angelägenheter. Man har exempel, ej alltför långt borta, att ett land kan blifva förträffligt regeradt för mycket godt pris. Schweitz har visserligen ej så mycket invånare som Sverge; det har blott ungefär 3, men så kostar icke heller dess styresman och vice styresman samt alla de fem ledamötorna af federalrådet mer än fyratiotre tusen riksdaler om året. Ändock, eller snarare derför, är fattigdomen icke så stor i Schweitz som i Sverge, upplysningen är ingalunda mindre, utan större, och Schweitzarne äro lika aktade i verlden som Svenskarne. Längre bort, på andra sidan hafvet, i Förenta Staterna, dit hundratusentals menniskor från Europa årligen begifva sig, men derifrån ingen utvandrar, ha vi exemplet af en stat med 8 gånger så många inbyggare som Sverge, der regenten dock ej har mera iän 100,000 rdr om året. Och verlden vet att denna stat — en af de mäktigasto på jorden — bereder sina medborgare större fördelar än någon annan. Med dessa exempel för ögonen behöfva blifvande riksdagsmän icke frukta att de skulle göra landot någon skada om de började sitt arbete på öfverflödets hämmande med att fordra nedsättning i de anslag som gifva tillfälle att utbreda den största lyx. Pon sa AAA aa An RS TN TA MN