Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 1

nn nn RR ra ar mna Sa Sa Ingen skulle nu kunna göra sig ett be: grepp om det förfärliga förtryck Rosas på sir tid utöfvade öfver dessa silfverländer. Ehuru, såsom vi förut nämnt, klockan knappt ännu var tio på aftonen rådde dock en dödstystnad i staden. Alla bodar vorc stängda, alla gator mörka och folktomma; endast några patruller läto då och då höra sina tunga steg som doft genljödo mot stenläggningen på gatorna. Invånarne höllo sig inne i sina boningar och hade släckt ljusen af fruktan att eljest uppväcka misstankar hos polisen. De sökte i sömnens armar glömma dagens lidanden. Denna natt såg det ännu dystrare ut än vanligt i Buenos-Ayres. En stark vind hade blåst hela dagen och spridt en isande köld i luften. Stora mörka moln sväfvade öfver staden och på afstånd hörde man det dofva bullret af åskan. Detta lät allt tydligare tförnimma sig och blixtarne blefvo allt tätare, hvaraf man fann att ett förfärligt oväder inom kort förestod. I ett hus på Santa-Trinidadgatan, som ären af de vackraste i Buenos-Ayres och genomnästan hela staden, brann ljus iettfön:å nedra botten. Detta hus såg präktigt ut, och lummiga träd voro planterade framför detsamma. I det suster, som var upplyst, var rullgardinen nedfål:d. Djupt mörker herrskade rundt omkring, hvadan detta matta ljussken lätt ådrog sig uppmärksamhet. Också stannado alla patruller, som gingo förbi, och sågo på fönstret med blickar hvari både vrede och fruktan uttalade —