Dagens Nyheter – 20 juni 1865, sida 1

sjönko. Hurvgern nödgade dem att uppäta sina kamraters lik, sedan dessa blifvit dödade af indianerna, som voro förbittrade öfver deras grymhet och roflystnad och som, fullt öfvertygade om att de hvita menniskor, som så oförmodadt landstigit hos dem voro onda väsenden, svurit deras utrotande. Det är ett besynnerligt förhållande med denna stad, som oupphörligt haft att kämpa än mot yttre fiender än emot förrädare inom sitt eget område och som, oaktadt dessa stiändiga krig, dock nu är en bland de vackraste, de rikaste och mest blomstrande städer i det spanska Amerika. I likhet med alla städer, grundade af spaniorer i den nya verlden, har Buenos-Ayres ett förtjusande läge. Dess gator äro breda och raka, husen väl och vackert byggda med gård på ena sidan och trädgård på den andra. Staden har talrika och intressanta fornlemningar. Öfverallt träffar man på stora torg med präktiga butiker i husen. Trafiken är stark och det hela företer en anblick af liflighet och välmåga, som eljest olyckligtvis är mycket ovanlig i dessa länder som sedan länge varit hemsökta af det borgerliga krigets fasor. Vi göra ett stort hopp tillbaka i tiden och föra våra läsare till Buenos-Åyres ungefär tjugu år före den tid då de händelser passerade som vi förut skildrat. Klockan var omkring tio på aftonen en af de sista dagarne i september månad 1839, å. v. s. det år då den sällsamme man som under tjugu år tyranniserade dessa länder stod på höjden af sin makt. :