Dagens Nyheter – 14 juni 1865, sida 2

der marmorbilder, föreställande Gustaf II Adolf i sittande ställning och bakom honom Axel Oxenstjerna, stående; den är bibehållen med undantag af den sednares högra hand, hvarå tummen är afbruten. Slottet erinrar om framfarna tider, då Erik XIV här lät häkta den gamle grefve Svante Sture, hans son Erik, Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson, för att sedan föras till Upsala och der blifva mördade. Det var å den närbelägna kungsgården Wendtholmen, som konung Erik och hertig Johan den 8 Oktober 1567 sammanträffade för att ingå förlikning. Vill man gå längre tillbaka i hedenhös, så förmäler sagan att vikingarne, efter fulländade bragder under sonimaren, med sina drakar om hösten seglade in uti Svartsjö-viken, för att, trygge under vintraruc för anfall, njuta skördarne af sina segertåg och i skötet af tärnorna dricka i mjöd tvemänningskål. Sedan arrendatorn af Kaggeholm och Bona Pehr Wilhelm Falk, såsom invald nämndeman för Ekerön, intagit säte oeh stimma i rätten, började förhandlingarne under ordförande af hofrätts e. o. notarien Axel Alexanderson, förliden gårdag vid lagtima sommartinget med Färentuna härad. Två brottmål ådrogo sig synnerlig uppmärksamhet af tingsmenigheten. En ung hemmansegare Frans Lindell från Brygga var tilltalad för misshandling af en ung tjensteflicka, tillika hans trolofvade, och i välsignadt tillstånd. Han hade, efter hvad angifvelsen innehöll, vid tre tillfällen, den 9 och 16 sistl. Maj samt annandag pingst, förfördelat henne med skuffningar och åtskilliga slag, under rusigt tillstånd. Hörd öfver angifvelsen och med anledning af de afgifne vittnesmålen, förklarade den tilltalade, att han höll mycket utaf flickan, ville när som helst gifta sig med henne, i hvilken afsigt hon blifvit stadd hos honom, och att den å kärade behandlingen endast varit ett skämt, såsom unga personer bruka leka med hvarandra. Genom åklagaren länsman Aurelii försorg, efter anmälan af kommunalstämmans ordförande på Ekerön, inspektor Fröding å Närlunda, hade flickan den 7 i denna månad blifvit skiljd från Eindells tjerst. Målet öfverlemnades till pröfning. Derefter ingaf häradsdomaren Bergström i Träqvista ev skrift från Lindells syskon, med anhällan att i anseende till hans supiga, oordentliga och förargelseväckande lefnadssätt, han måtte ställas under förmynderskap, hvaröfver Lindell förklarade sig, att, ehuru medgiivande det kroppen vore förderfvad af bränvin, han likväl ej ville blifva satt under förmyndare. Äfven detta ärende blef öfverlemnadt till häradsrättens afgörande. Omedelbarligen efter detta ärendes handläggning anhölls, genom ofvannämnde häradsdomare att Lindell, som var förmyndare för en slägtinge Dahlströms omyndige barn, måtte från denna befattning genast vara skiljd, hvilket häradsrätten också biföll. Med en annan hemmansegare Carl Gustaf Öijerholm från Sockarby i Sänga socken förehades ransakning för det han under en återfärd från Stockholm den 8 sistl. April skall ilia misshandlat sin hustru i andra giftet, Johanna Öijerholm. Makarne hade under flera år lefvat i oenighet, hvartill mannens begifvenhet på starka drycker äfvensom svartsjuka bidragit. Vid ifrågavarande tillfälle hade mannen, som vanligt när han besöker hufvudstaden, förtärt bränvin derhän att han någorlunda öfverlastat sig. Strax utom Kuugsholms tullen begynte han redan utfara mot hustrun och äfven handgripligen bemöta henne, så att när de anländt på Nockeby bro hon fann sig nödsakad hoppa ur åkdonet, tagande vägen uppåt Drottningholm för att afvakta, att mannen med sitt åkdon skulle komma långt framför henne. Omsider begaf sig hustrun gående på hemvägen, men då hon var kommen på landsvägen emellan Lofö kyrka och Prestviken, rusade mannen, som gömt sig med fordonet i skogen, derur, samt tilldelade hustrun med en stör flere våldsamma hugg och slag, tvang henne att sitta upp på åkdonet och utöfvade vidare misshandling vid öfverfarten af Prestviken. Läkareattesten utvisade en mängd åkommor och blodviten. i Oijerholm hade redan varit inkallad till