Dagens Nyheter – 12 juni 1865, sida 2

— 1 trakten af Kalmar har ett 13 ärs gammalt barn, som under modrens sömn blifvit lemnadt ensamt å gräsplenen utanför stugan, blifvit augripet och uppätet af ett större svinkreatur. — bLadugärdslands-omnibusen hade i går alton den oturen aut ena framhjulet gång efter annan gick af axeln på Norrbro. Passagerarne stego oskadda ur. Slutligen måste reservbjul efterskickas. 08 par uwrijufvar. Natten emellan den 28 och 29 december förlidet är föröfvades här i staden i huset n:r 13 StorkyrKkobrinken en djerf inbrottsstöld, dervid urmakaren Engman, som bar sin verkstad och försäljningslokal å nedra botten i nämnda bus, blef bestulen på 20 st. guldur och 90 st sillverur jemte nägra urnycklar och kedjor. Från forstugan till det rum, der uren förvarades, ledde en ingång med dubbla dörrar och den yttre af dessa var först läst med vanligt dörrlås och derefter försedd med bänglås, hvilket allt dock icke kunnat förbindra stölden. Man började derföre tro, att någon med lokalen särdeles bekant person utfört denna stöld. Icke nog med att Engman genom densamma drabbades af en ytterst känbar förlust; flera af hans arbetare voro derjemte utsatta för misstankan att vara delaktiga i eller medvetna om stölden. Alla möjliga efterspaningar gjordes, men icke ringaste spår etter det stulna kunde upptäckas, och man måste derföre låta saken bero på framtiden. Engman hade emellertid såsom en ordentlig mästare i silt yrke fört noggrann förteckning öfver alla de ut han innebade, säväl de som voro nya och af honom sjelf inköpta som ock de till reparation inlemnade, och endast härigenom blef det honom möjligt att efter anställd inventering upprätta en fullständig förteckning Öfver de ur, som efter stöldens föröfvande saknades. Denna förteckning lät Engman, sedan det visat sig att alla andra försök att komma det stulna på spåren misslyckats, trycka , och skicka deraf ett exemplar till nästan alla urmakare i riket. Nyttan häraf har nu visat sig, och om också brottets upptäckande icke på långt när skall hafva till påfoljd at hålla Engman skadeslös för den lidna förlusten, mäste det dock alltid vara Konom i främsta rummet till gagn att ljus blifvit spridt i saken och det mystiska, som en och annan velat se häri, blifvit undanröjdt. För nägon tid sedan erhöll nemligen öfverståthällare-embetet från en urmakare i Östhammar underrättelse derom, att tvenne personer infunnit sig hos honom och försålt ett sillfverur, hvilket vid genomgående af urmakaren Engmans förteckning befunnits tillböra de från bonom tillgripna. Tvenne till den de. tektiva polisen hörande konstaplar, Lindblad och Lindell, erhöllo genast befallning all begifva sig ästad till Östhammar för att taga närmare reda på saken, och vid ankomsten dit erböllo de bekräftelse på uppgiften att det sålda uret varit ett bland de hos Engman stulna samt noggrann beskrifning på de personer, hvilka afyttrat detsamnia. Konstaplarne spårade härefter dessa karlar fram tll Gefle, der de, välvilligt biträdda al stadsfiskalen Röbman, anställde vidare efterforskningar och erforo att samma personer till urmakare der i staden forsält 4 ur, jemväl tillhörande de från Engman stulna. Konstaplarne delade sig nu och fortsatte färden, Lindblad vidare norrut och Lindell till Falun. I Hudiksvall meddelade Lindblad sina upptäckter åt dervarande stadsfiskalen Kindborg, förut anställd vid härsvarande poliskär, hvarefter Lindblad, sedan han ånyo sammanträffat med Lindell, återvände till Stockholm. Urmakarens i Östhammar uppmärksambet och de begge polistjenstemännens deraf föranledda efterspaningar hade emellertid det goda med sig, att den slöja, som hvilade öfver hela denna stöld, undanröjdes och tjufvarna blefvo gripna, ty ett par dagar efter konstaplarnes återkomst hit ankom telegram från stadsfiskal Kindborg, med underrättelse att såsom. sysslolösa kringstrykare blifvit af bonom derstädes anhållna och häktade tvenne personer, hvilka troddes vara de som innehaft och försält de omnämnda uren. Några dagar sednare meddelades i ett annat telegram, att en af de häktade, som uppgifvit sig vara förre kronoarbetskarlen Carl Peter Mauritz Wallander, straffad för tredje resan stöld, erkänt sig hafva deltagit i stölden hos Engman, dervid han dock endast varit ett slags biträde åt f. kronoarbetskarlen Carl Gustaf Nandelstadt eller Söderberg, hvilken varit den som uppgjort planen till denna stöld och jemväl emsam utfört sjelfva iubrottet. Den vid haäktandet i Wallanders sällskap varande personen, f. gardisten Nils Georg Nelson, likaledes straffad för tredje resan stöld, hade dock, enligt den förves uppgift, ingenting med ifrågavarande tillgrepp att skaffa. Telegram afläts derföre till Hudiksvall med begäran om de häktades bitforslande och förliden torsdag inträffade de härstädes samt voro i Iredags till förhör i poliskammaren inställde. Wallander, som är 37 år gammal samt liten och spenslig will växten, berättade nu, att ban, efter undergången bestraffning för tredje resan stöld, för omkring 7 år sedan kommit på fri fot. Sedan den tiden hade han vistats här i staden och haft sitt uppehälle al tillfälligt arbete. Under flera år stod han under noggrann polisuppsigt, men blef sluthgen, då ingen anmärkning mot hans uppförande förekommit, härifrån befriad, hvilket skedde för omkring 2 är sedan. Förliden höst sammanträffade W. med ofvannämnda Nandelstadt eler Söderberg, hvilken föreslog honom att vara med om en inbrottsstöld, som skulle bli ganska lönande, och slutligen yppade stället der, detta skulle ske eller urmakaren Engmans verkstad. Nandelstadt förnyade ofta sina besok i W:s bostad vid Baggensgatan och låg så länge öfver honom med sitt förslag att begä ifrågavarande stöld, aut W-. slutligen härtill samtyckte. De kommo nu öfverens om att den 29 december tidigt på morgonen sammanträffa i förstuI ända till den största oförvägenhet; men hvad