Dagens Nyheter – 12 juni 1865, sida 2

ända till den största oförvägenhet; men hvad vi nu ämnar göra är mer än oförvägenhet; det är dårskap. — Däårskap, min berre! det ordet synes mig för strängt: har väl eu beslutsam man, väl beväpnad och beriden, väågot att frukta af indianerna? — Om ni endast hade att försvara er mot indianerna och vilddjuren, skulle jag nästan vara al samma meuing som ni: med en god bössa kan man hålla stånd iw0t tjugo Rödskinn, men huru skall ni undkomma Tigerkatten? — Tigerkatten? Ursäkta mig, caballero, men jag förstår er alldeles icke. — Jag skall förklara er, min herre: Tigerkatten är en hvit man Han har, man känner icke skälet hvarföre, dragit sig undan bland Rödskinnen och blifvit deras anförare och hyser ett oblidkeligt hat till menniskorna af sin egen ansigtsfärg. — Jag har helt lösligen hört talas om honom, men förmodligen är han den ende hvite ibland indianerna, och så fruktansvärd han än må vara, är han väl icke ogsårbar; en tapper man kan således döda honom. — Olyckligtvis bedrager ni er, min herre, denne man är icke den ende af sin race, som tagit sin tillflykt bland indianerna; man påträffar många andra hvita banditer i prairierna. — Ja, utropade donna Manuela, hans sou ibland andra, hvilken man berättar vara likaså djerf och roflysten som han sjelf. i Forts.)