Dagens Nyheter – 8 juni 1865, sida 2

hyst det mest oinskränkta förtroende till mig, jag ber er att äfven hädanefter få åtnjuta detta förtroende. Jag har icke någon högre önskan än den att få se er lycklig, alla mina tankar, alla mina handlingar sträfva till detta mål. Tro icke, att jag tänker någonsin förråda er eller motarbeta edra planer; om jag gerna vill vara er förtrogne, är det derföre, att jag Jå lättare kan hjelpa er med mina råd och min erfarenhet, att jag kan vara er ett skydd mot er sjelf och hindra er ifrån att låta er fångas i de snaror, som säkerligen ganska snart komma att utläggas för er. Lofvar ni att göra hvad jag ber er om? — Ja, svarade hon utan tvekan och såg honom i ansigtet, jag lofvar er det, Estevan, min bror, ty ni är verkligen en bror för mig. Hvad än må hända, skall jag aldrig ha några hemligheter för er. — Tack, Hermosa, sade den unge mannen i det han steg upp; jag hoppas kunna snart nog bevisa er att jag är värdig att kallas er broder. Kom ner till min mors lilla boning i öfvermorgon på eftermiddagen, jag skall då vara hemma; måhända skall jag också då kunna bestämdt uppgifva åtskilliga förhållanden, som jag i dag endast kunnat antyda. — Hvad menar ni, Estevan? ropade hon häftigt; har ni något mera att tillägga? — Nej, icke för närvarande, kära barn, låt mig handla fullkomligt fritt. — Hvilken är då er afsigt? Hvad ämpar ni göra? O, min vän! fäst icke allt för stor vigt vid hvad jag sagt; jag har mot min