Dagens Nyheter – 8 juni 1865, sida 1

etc, hvaremot en annan, hr Warholm, bekant prelat från Wenersborg, menade, att lekmän ej borde ha något i kyrkaus angelägenheter att säga, emedan dessa uteslutande tillkomma dem som Gud förlänat embetet. Det dröjde ej länge, innan magister Hedlund begärde ordet. Han erkände tacksamt Briugs liberalism i afseende på kyrkoförfattningen och var villig att antaga den föreslagna synodalförfattningen, men under den uttryckliga förutsättning, att den skall så snart som möjligt falla och lemna rum för eu annan, mera rittvis och, mera tidsenlig. Han fasthöll med skärpa dervid, att i alla händelser uti kyrkans förvaltnivg lekmän böra ha minst lika del med de andliga sjelfva, stödjande sig derpå, att ingenting berättigar prestorskapets förmynderskap, då det ej längre kan göra anspråk på att vara den uteslutande bildade klassen m. m. Stor sensation väcktes då hr Hedlund, efter det opposition mot hans sats låtit sig förmärka, framdrog Luthers utläggning af brefvet tll de Ebreer, i hvilket den väldige reformatorn med en skärpa, som desto bättre numera icke ens brukas af de värsta otroshjeltarne i vårt land, utfor mot det ordinerade presterskapots berättigande och tydligen uttalar, i likhet med Paulus, att hvarje menniska bör i sin stad vara en kristen prest och att ring, handpåläggning m. m är en galenskap. Luther begagnar i denna kommentar ordalag, som hr Hedlund ej ens ville uppläsa. En annan punkt diskuterades kort derefter. Någon af de närvarande andliga uttalade sig nemligen med starka klagomål öfver judarnes envishet och hårdnackenhet mot att låta döpa sig och bli omvända. Äfven i denna punkt uppträdde mag, Hedlund och förklarade, att han genom en nära bekantskap med flera aktniugsvärda och tänkande mosaiter erfarit, att de fordra, innan man med utsigt till framgång kan beifra deras omvändelse, det kristna kyrkauv bör framförallt reformera sig sjolf, omedun hon i sitt närvarande skick icke kan tillfredsställa någen verkligt sanningsökandes religiösa behof. Han bade tillochmed hört dem, som sagt, att do icke ville eller kunde ingå i den kristna kyrkan, oaktadt de stora samfundsfördelar dem derigenom skulle beredas, derföre att de befarade att genom denna sin omvändelse förlora -monoteismen ... Med dessa ord lemnade hrr Hedlund och Rydberg församlingen, följda af ett häftigt sorl, som liknade en storm. Efter denna redogörelse berättar brefskrifvaren om åtskilligt annat: Man kan på mänga sätt förströ sig under pingstångarne. 1 dag valde jag ett, som eftorlemnat et djupt intryck hos mig. Jag har neml varit ute och besett de tvenne fartyg, 2 briggar, hvilka under sista stormen inbogserats till ett af våra vart, försatta i alldeles redlöst tillstånd. Det är vuskigt att 8e dessa iinnu sammanhallande och flytande yvarlefvor uf hafsjungfrur, hvilka nyss gungade, stolta och koketta, på böljorna, egarnes hopp, sjömännens förtjusning. Det ena fartyget har inga master och ligger tungt flytande på lasten. Allt ombord är förvirring. Det andra bär ännu en mast, den andra masten hade gått öfver bord. På detta fartyg låg en liten pojke som vakt och glanade sorglöst i solskenet. Det är blott några dagar sedan han hade ena foten i grafven. I Marstrand såg man under stormen ett skepp MOON AtraaRseem Re GE EERO RsRReeN Fr