Dagens Nyheter – 7 juni 1865, sida 1

SE AS RE SA nn a sjelfva grunden för statsfullmäktigsvalen snart måste för sin obillighets skull ändras, i hvilket fall man dock skulle sitta med en borgmästare vald efter en princip, som ansetts förkastlig! Båda förslagen gingo naturligtvis igenom, och penningen, så mäktig i vårt fria Sverige, firade en ny, lysande seger! Våra tidningar, samhällets väktare, hade somnat på sin post och ej på förhand bearbetat opinionen, men äfven om de varit vakna, hade resultatet likväl blifvit detsamma, ty det är nu en gång så, att då stadens röstberättigade invånare sammankallas, dessa oftast, äfven då det gäller de samhällsvigtigasto angelägenheter, representeras af — 1 invånare, tills någon stadstjenare i hast hinner anskaffa ytterligare en eller ett par. Jag har förut omnämnt, att på grund af ett stadsfullmäktiges beslut stadens samtliga närvarande krogar komma att till hösten stängas, hvarefter bränvinsutskänkningen skall öfvertagas af ett bolag, som anskaffar ljusa och goda lokaler och i öfrigt införer en del nödiga förbättringar. Detta beslut har naturligtvis väckt stor harm hos de krögares stora skara och hog alla dem, som veta att draga ut silfver och guld ur trasorna på samhällets olycksbarn, göda sig af deras uselhet och bygga palatser med bränvinssqvättar. En synnerligt förargad krögare eller någon dess gelike har i dessa dagar från sitt underjordiska bränneri utsändt till flera medlemmar af det nya utskänkningsbolaget bref med de strängaste hotelser, dels mot medlemmarne sjelfva, dels mot deras blifvande utskänkningsställen, å hvilka man hotar med att anställa formlig revolution första dagen de öppnas. Hr Hedlund, som jemväl fått ett dylikt Salmonibref, har offentliggjort det i sin tidning och en Dickson har annonserat, att den som i denna anda tillskrifvit honom kan träffa honom hvarje dag mellan kl. 9 och 10 f. m. under hans promenad mellan egendomen Öfverås och staden. Mer än en af brefemottagarne har helt säkert emottagit skrifvelserna med mindre jemnmod och kanske utropat med regementspastorn : :Banna icke, svär icke, ty fan ta mig, jag tål det; andra ha kanske gjort som de engelska soldaterna i slaget vid Fontenay, ils se detroussaient presentant les derrigres aux canons, et firent feu. Emellertid tror jag mig kunna här tillämpa den spanska anekdoten om professorn och studenten : Hvad är fruktan? frågades. I Spanien (Göteborg) vet man ej hvad fruktan är, och derföre skall man taga Salmonibrefven helt lugnt och afvakta den rysligt tillämnade krogrevolutionen. Som jag förutspådde, kunde recetten för direkt. Roos ej locka folk häromdagen till teatern, hvilken besöktes tillochmed så litet, att spektaklet måste inställas. Man gör välgerningar, chacun å sa manierd. Apropos Roos och teaterbrand kan jag ej underlåta, att anmärka det oförsvarliga sätt, hvarpå utgångarne å vår teater äro anordnade. Skulle under pågående representation en eldsvåda bryta ut— jag bäfvar för alla de olyckshändelser som då skulle inträffa, i händelse spektaklet vore någorlunda besökt. Kan ni väl tänka eder, att för hela parkett och 1:sta raden blott begagnats en gemensam utgång, och det låter lätt föreställa sig, hvilken förvirring och förfärande trängsel som skulle uppstå, då en 500 personer från olika håll böljade tillsammans i en trappa för ett komma undau det rasande elementet. Det är oförsvarligt att då andra ut