Dagens Nyheter – 7 juni 1865, sida 1

Den unga flickan hade således, sig sjelf ovetande, antydt ordet till gåtan: hon älskade, eller kanske rättare kärleken höll på att vakna hos henne. Knappt hade Bon låtit undslippa sig de ord, vi här ofvan antydt, förrän hon rodnande sänkte ögonlocken och skyndade att med en hastig rörelse, såsom alltid unga oskyldiga flickor, då blygsamheten manar dem att utestänga någon profan blick, draga förhänget för madonnas bild. Madonnan, som alltid varit den uppväxande flickans förtrogna, kunde icke invigas i qvinnans hemligheter. Hermosa med sin finhet och rena tro hade genast fattat de förändrade förhållandena; u.åhända tviflade hon på sig sjelf, eller ock tycktes henne den känsla, som så hastigt och med sådan våldsamhet bemäktigat sig hennes hjerta, icke nog ren, för att hon skulle kunna anförtro dermed sammanhängande önskniogar och förhoppningar åt den, för hvilken hon hittills tillstått allt. Donna Hermosa ringde nu på en klocka och gick sedan att sätta sig på soffan igen. Dörren öppnades sakta, och en förtjusande chola) tittade in genom, densamma och kastade, en frågande blick på sin herrskarinna. Stig in, flicka, sade Hermosa och gaf henne tecken att komma närmare, Cholan lade sig på knä vid sin matmoders fötter och fästade på henne sina stora, mörka ögon. i peer