Dagens Nyheter – 7 juni 1865, sida 1

lyekliga och glada tilldragelser; aldrig hade henneg himmel varit förmörkad af något moln ; hon kunde ju minnas det förflutna utan saknad eller samyvetsqval och motse framtiden utan fruktan. Hvarför drogo sig hennes ögonbryn så envist tillsamman, hvadan korsades hennes panna af fåror, som, i samma mån hon fortsatte sin tankegång, blefvo allt djupare? Ingen skulle ha kunnat besvara dessa frågor; Hermosa sjelf skulle säkerligen haft mycket svårt att förklara orsaken till dessa förhållanden. Utan att sjelf kunna göra sig reda för den förändring som förssiggått inom henne, kände sig donna Hermosa likasom uppvaknad ur en lång sömn, hennes hjerta slog hastigare, hennes blod Höt lifligare i ådrorna, en mängd hittills okända tankar trängdes i hennes hufvud och förorsakade henne ett slags yrsel; med ett ord, den unga flickan kände att hon blifvit qvinna. Hon plågades af en oro, den hon icke kunde förklara, och en ytterlig retlighet i humöret. Ibland smög sig en qväfd suck ur hennes bröst, och en tår fuktade hennes öga; ibland sammandrogos hennes purpurläppar till ett förtjusande leende; allt olika uttryck för dessa tankar, som hon icke förmådde reda, och som bestormade henne, utan att det var, henne möjligt att förjaga celler skingra democh att återfinna detta lugn och denna sorg lösa glädtighot, som hon förlorat kanske för alltid. — 0! utropade hon plötsligt och sprang upp liksom en skrämd hind; jag måste lära känna honom !