Dagens Nyheter – 1 juni 1865, sida 2

å nämnde plats blifvit af poliskonstaplar begångna, måndagen den 7 mars på aftonen. Dernäst förekom angifvelsen om det af polismästaren inne å krogen uti huset n:r 5 Jakobs gata mot åkaren Andersson begångna våld. Den sistnämnde hade på föranstaltande af advokatfiskalen blifvit kallad för att upplysningsvis höras; och serättade Andersson att då han den 8 mars på aftonen innevarit på ofvannämnde krog, ha e polismästaren Wallenberg, åtföljd af poliskonstaplar, inkommit och befallt att krogen genast skulle stängas, samt fattat Andersson i ena axeln och fört honom ut genom dör en, hvarunder Andersson erhållit ett slag i hufvudet samt 3 eller 4 slag öfver axlarne. Om polismästaren utdelat dessa slag, kunde Andersson likväl icke med bestämdhet säga; men på fråga af åklagaren uppgaf Andersson, att han erhållit slagen under det polismästaren höll honom i kragen. Vidare förmälde Andersson, att han inför justitiekansleren, dit han blifvit kallad, afgifvit en lika lydande förklaring och sade slutligen, att han icke ville göra någon talan i saken, emedan han af polismästaren erhållit godtgörelse. De rörande denna angifvelse inkallade vittnena, arhetskarlen C. N. Johansson och förre korporalen vid stadsmilitären, Jonsson, den förre åberopad af hr Männich och den sednare af hr Wallenberg, fingo härefter aflägga sina vittnesmål och berättade: Johansson, att han, som varit inne på krogen då polismästaren, åtföljd af konstaplar och stadsmilitär, dit ankom, hört polismästaren tillsäga om krogens stängande, samt sett henom med detsamma han inkom i krogrummet tilldela åkaren Andersson ett slag i hufvudet och minst tvenne öfver skuldrorna. När Andersson erhöll dessa slag hade han stått vid nedra ändan af disken åt dörren till. Tilläggande Johansson, att han blifvit knuffad af en poliskonstapel vid utgåendet från krogen, amt att polismästaren derifrån bhegifvit sig Regeringsgatan framåt Herkules gata. Hr IWallenberg bestred viltnesmålet, och ville göra troligt att detsamma icke vore med sanna förhållandet öfverensstämmande; anförande såsom bevis derpå Johanssons uppgift att han blifvit utmotad från krogen, samtidigt med de andra gästerna, och dervid erhällit en knuffning af en poliskonstapel, ehuru polismästaren bestämdt drog sig till minnes att Johans son fått tillstånd stanna qvar inne å krogen, emedan han hade ondt i fötterna och derföre svårt att gå, hvarföre också viltzet så mycket mindre kunnat iakttaga hvilken väg polismästaren gått då ban aflägsnade sig från krogen; påstående polismästaren att han icke tagit vägen uppför Herkules gata, utan gått Regeringsgatan fram till Hamngatan. (Vittnet uppgaf likväl icke, såsom ofvan synes, att polismästaren gått uppför Herkules gata utan åt Herkules gata.) Förre korporalen Jonsson berättade att han varit polismästaren följaktig in på det ifrågavarande näringsstället, men hade sig ingenting bekant! om den angifna händelsen; ty vittnet hade icke sett hvarken polismästaren eller någon konstapel utdela något slag. Med anledning af uppgifterna om det stridiga uti Johanssons berättelse samt på begäran af hr Wallenberg, hvilken skickade en poliskonstapel med åkdon efter förut afhörda vittnet hustru Wiberg, fick denna vid slutet af sessionen företräde, och intygade att Johansson af polismästaren fått tillstånd att stanna qvar inne å krogen, emedan han hade ondt i fötterna, samt att Johansson qvardröjt några minuter efter det polismästaren aflägsnat sig och dörrarne blifvit tillstängda. De å polismästarens sida vid förra tillfället afhörda vittnena, öfverkonstapeln Sandqvist och konstapeln Westberg, voro jemväl vid detta förhör tillstädes, men kunde i fråga om sistnämnda af fru Wiberg omvittnade förhållande ingenting upplysa; hvaremot de på tillfrågan intygade att polismästaren, då han gick från Wibergs krog, tagit vägen Regeringsgatan fram till Hamngatan. Slutligen förekom den af skomakaren Ganer mot polismästaren gjorda angifvelsen, att hafva varit närvarande då Ganer tisdagen den 8 mars å Regeringsgatan omkullslogs och misshandlades utaf poliskonstaplar, utan att polismästaren likväl vidtagit någon åtgärd för afstyrande af sagde våld. Riktigheten af denna angifvelse intygades af 3:ne utaf Ganer åberopade vittnen, lärftskramhbandlaren Åkerlind, apotekaren Pettersson och handelsbokhållaren Nygren. Några af polismästaren till vittnen åberopade poliskonstaplar hade ingenting att i saken upplysa. Undersökningen fortsättes nästa måndag, då flera vittnen skola höras, såväl i afseende å sistberörde angifvelse som i fråga om våldet vid Jakobs gata. (FF. Vedrd. Förre sidenväfvaren J. Lindqvist stod i måndags inför rådbusrättens tredje afdelning, tilltalad att hafva Ofverfallit och oqvädat möbepelererskan J. M. Rosengren. Flera vittnen voro inkallade, men endast ett af dem hade infunnit sig. Vittnet fick gå eden, och berättade, att Lindqvist oqvädat Rosengren och spottat benne i ansigtet. — Såg inte vittnet, om Lindqvist slog Rosengren ? sporde ordföranden, i — Nej inte såg jag det; men jag hörde henne skrika uppe å vinden: Vet ni ingen skam, ska ni slå mig!, svarade viltnet. — Såg ni Rosengren, då hon gick upp och da won kom ned? — Ja, när hon gick upp voro bennes ögon öppra och felfria; men, när hon kom ned, var det ena igat igensvullet. Lindqvist bestred förhållandet, och pästod att det arit Rosengren som oqvädat honom, — Hvad kallade hon er för? frågade ordf.